Skall borgerliga partier fälla en borgerlig regering?

STOCKHOLM: Blir denna vecka historisk genom att borgerliga partier röstar mot en borgerlig regering?

Och vart leder i så fall utvecklingen därefter?

Den som lever får se, brukar det heta, men i dagsläget tyder det mesta på att centen och liberalerna inte vill ingå i en alliansregering i minoritet och att de dessutom kommer att rösta mot en alliansregering med de partier som vill.

Om de har några andra realistiska regeringsalternativ, någorlunda relaterade till vad de sade väljarna före valet, så är detta åtminstone för mig hitintills alldeles okänt.

Politik handlar om att vilja och att välja.

Det parlamentariska läget är förvisso inte enkelt, men det är det läge som väljarna gett oss, och då handlar ansvarstagande politik om att göra det bästa möjliga för att få igenom den politik man anser bäst för landet.

Föreställningen att en sådan regering skulle sitta i knäet på SD saknar verklighetsförankring.

Den regering jag en gång ledde i ett parlamentariskt läge som i vissa avseenden var än mer besvärligt satt inte i knäet på Ny Demokrati.

Vi lade våra förslag och argumenterade för dem i riksdagen. När socialdemokraterna och Ny Demokrati i ett kritiskt läge gick samman sade jag omedelbart att vi var beredda att gå till nyval och ordningen återställdes därmed.

Lätt var det inte alltid, och idealisk var situationen förvisso inte.

Men vi sprang inte bort från det politiska ansvarstagandet, och vi gjorde nytta för Sverige genom den politik vi förde.

Jag ser ingen anledning till att detta inte skulle vara möjligt i dagens läge också.

Vi får se hur de närmaste dygnen gestaltar sig.

På den lite vidare scenen denna vecka kan noteras fredsansträngningar i såväl Libyen som Afghanistan.

I dag försöker den italienska regeringen samla de olika libyska aktörerna till en internationell fredskonferens i Palermo.

Om detta kommer att lyckas är nog fortfarande oklart. Den starke mannen i Benghazi sade i går att han inte skulle komma, vilket föranledde den italienske premiärministern att rusa dit och försöka förhandla villkor för hans närvaro.

Sedan en motsvarande konferens som Frankrike ordnade i slutet av våren har man inriktar de internationella ansträngningarna på att lösa upp knutar i Libyen genom att ordna val.

Många bedömare sätter starka frågetecken för den strategin.

Problemen i landet är många, men ett är att olika internationella aktörer drar åt olika håll. Också inom EU har spänningen varit påtaglig mellan Paris och Rom, och i arabvärlden har såväl Emiraten som Egypten aktivt undergrävt inte minst FN:s ansträngningar.

Vi får se vad Palermo möjligen kan producera.

Till Afghanistan kan det finnas skäl att återkomna. Det sker nu de särklassigt allvarligaste försöken att få till stånd en fredsuppgörelse sedan 2001.

I motsats till tidigare tillfällen finns en enighet i frågan mellan olika amerikanska aktörer, och därtill kommer aktiva insatser från just nu inte minst Moskva. Det författas åtskilliga papper, och diplomatin är intensiv.

För min del inleds denna vecka hemma, men sedan bär det iväg igen.

På onsdag kväll och torsdag samlar ECFR olika aktörer och bedömare i Paris för att diskutera den internationella politiken i fallet Iran, och därifrån fortsätter jag till Förenade Arabemiraten för några dygn med olika aktörer i och bedömare av den volatila regionen, och därifrån bär det sedan vidare till Washington för ett nytt kort besök där.

5 Responses to Skall borgerliga partier fälla en borgerlig regering?

  1. henrikhagerdal skriver:

    Det går inte att jämföra Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Ian och Bert var ett par ”glada stollar” medan SD har en mycket mörkare historia och dom saknar all politisk duglighet. Ett nyval eller eftergifter för dom nu kommer att ha förödande konsekvenser för lång framtid.

  2. Ja, Henrik Hagerdal! Må det inte bli nyval och de får ytterligare övertag!

  3. Göran Vesterlund skriver:

    Instämmmer med henrikhagerdal. Det är bekymmersamt. Jag undrade i går om Carl Bildt med sin erfarenhet kan bidra med någon klokskap i detta läge. Men du är kanske obenägen att agera?

  4. Max Hanemann skriver:

    Den svenska regeringen har under många år efter VK2 stött sig på ett parti med totalitära ambitioner på många håll i världen (åtminstone fram till ca 1991), med ett mycket mera aktuellt blodrött förflutet i sin ideologi. Detta har accepterats och ingalunda fått några ”förödande konsekvenser” (något beroende på politisk definition av begreppet).

  5. Erik Belfrage skriver:

    Jag misstänker att Lööf och Björklund kommer att få betala ett högt pris för detta

%d bloggare gillar detta: