Lite om Trump och hans värld.

SANTA MONICA: I Florida och Arizona räknas fortfarande efter tisdagens senatsval där, men annars håller den amerikanska politiken på att återgå till sin sedvanliga konfrontation.

President Trump befinner sig i Paris för att delta i minnesfirandet 100 år efter vapenvilan i det första världskriget tillsammans med ett 60-tal andra stats- och regeringschefer, Rysslands Vladimir Putin bland dem.

Och president Macrons avsikt är alldeles uppenbart att med detta påminna om de grundläggande frågor om fred och krig som förblir viktiga, och det inte minst i en tid av ökad nationalism och ökade motsättningar.

Om det budskapet kommer att uppfattas av hans gäst från USA är väl mer tveksamt, men man kan ju hoppas att åtminstone delar av budskapet når fram till den allmänna opinionen i Europas olika länder.

Något bilateralt möte mellan Trump och Putin blir det inte i Paris, även om det förvisso finns saker att tala om, utan det har nu skjutits upp till G20-toppmötet i Buenos Aires alldeles i slutet av denna månad.

Men det viktigaste mötet där blir med all sannolikhet mötet mellan Trump och Kinas ledare Xi Jinping. Och frågan är att det kommer att leda till en vapenvila i det eskalerande handelskriget mellan de två länderna, eller att konfrontationen kommer att trappas upp med ytterligare höjda amerikanska tullar.

Oron för konsekvenserna av en sådan utveckling börjar försiktigt skönjas på börserna här, och i Kina samverkar olika faktorer till att de påverkats högst väsentligt. Mycket hänger på mötet i Buenos Aires.

Mycket tyder på motsättningarna i kretsen kring presidenten i dessa frågor lett till att det ännu inte finns en klar linje.

I går uttalade sig utrikesminister Pompeo positivt om de samtal han haft i Washington med den kinesiska utrikes- och försvarsledningen, men samtidigt gick presidentens handelsrådgivare Navarro till öppet angrepp på de företrädare för näringslivet som vill tro på en positiv utgång av samtalen.

Mitt tips är att det kommer att landa någonstans däremellan. President Trump kommer att säga att Xi Jinping är en stor och nära vän, ett antal processer för att sortera ut frågor kommer att sättas upp, nya tullhöjningar skjuts upp men det mesta kommer att förbli olöst.

Den amerikanska Kina-politiken har tydlig förändrats, och det skall sägas att detta är en utveckling som har ett betydande stöd här och som inleddes redan innan Trump tågade in i Vita Huset men som fått ny skärpa de senaste månaderna.

I Peking har man nu sannolikt kommit fram till slutsatsen att denna förändring är långsiktig, och alldeles säkert pågår det en diskussion om vilka konkreta politiska slutsatser det skall leda till.

Rent ekonomiskt understryker nu den kinesiska ledningen att man fortsätter att öppna upp sin ekonomi. Xi Jinping höll stort tal på den stora handelsmässan i Shanghai, och det förmedlades dessutom till amerikansk publik i helsidesannonser i ledande tidningar.

Och detta sammanfaller ju internt i Kina med att man nu erinrar om att det denna höst är 40 år sedan rodret lades om och man beslutade att steg för steg öppna upp Kina mot omvärlden. Det kommer att talas mycket om detta.

Men ingenting av detta förändrar att det är tydligt att relationen mellan USA och Kina nu gått in i en tydligare fas av strategisk rivalitet, och att detta kommer att påverka politiken på många områden.

Även utvecklingen i Nordkorea kommer självfallet in i det sammanhanget.

Dialogen med Pyongyang har i allt väsentligt avstannat, och det är tydligt att regimen där kommer att bromsa framsteg så länge man inte får några lättnader i den amerikanska politiken av maximala sanktioner.

En viss förändring av den amerikanska attityden torde vara på gång, men sannolikt otillräcklig för att få frågorna att röra sig framåt. Tills vidare får Washington böja sig med att det i alla fall inte sker ytterligare tester av kärnvapen eller långräckviddiga missiler.

I en annan del av världen har nu striderna kring hamnstaden Houdeida i Jemen, som är av alldeles avgörande betydelse för humanitär hjälp, trappats upp. De talas om intensifierade saudiska flyganfall.

En tolkning av detta är att det är möjligheten av att FN-medlaren Griffiths lyckas få ihop samtal, och att USA nu för första gången tydligt kräver en vapenvila, som nu lett till att man försöker skaffa sig positioner inför samtal och möjlig vapenvila.

Det mönster är inte obekant från situationer som denna, men det finns också en betydande rusk för att upptrappade strider som dessa leder till att freden blir mer avlägsen.

Mycket tyder dock på att det amerikanska tålamodet med den saudiska politiken i detta avseende börjar att rinna ut, och det är förvisso hög tid.

För mig har det varit styrelsesammanträde med RAND Corporation här, men i anslutning till det hade vi också videokonferens i går mellan kontoren här och i Washington för att gå igenom olika delar av den internationella utvecklingen. Inte minst handlade detta om utvecklingen i Europa och vårt närmaste närområde.

Men nu vänder jag hemåt igen.

Här lyser solen och allt fler åker runt på de elscooters som har blivit påtagligt populära. När jag blickar bort mot Malibu verkar gårdagens stora bränder ha lagt sig något, men i media rapporteras om de betydande skadorna såväl av den branden som den i norra Kalifornien.

I morgon förväntas jag vara tillbaka i Stockholm igen.

One Response to Lite om Trump och hans värld.

  1. Göran Vesterlund skriver:

    Bäste Carl Bildt, du bör nog inte resa så mycket de närmaste veckorna. Vad blir det av regeringskrisen här hemma? Det vore bra om du finns på plats här för att hjälpa till med att få en ny regering på plats.

%d bloggare gillar detta: