Så vad händer i november 2020?

SANTA MONICA: För omvärlden handlar resultatet av det amerikanska mellanårsvalet mindre om vad detta innebär för USA:s politik under de närmaste två åren än vad det säger om möjligheten för Donald Trump att bli återvald för ännu en fyraårsperiod 2020.

Det innebär förvisso inte att det som händer omedelbart saknar intresse, men när det gäller USA:s internationella agerande är presidentens konstitutionella ställning så stark att demokraternas övertagande av majoriteten i representanthuset i detta avseende inte ändrar situationen på något mer markant sätt.

Mer betydelsefullt är om det kommer att ske ytterligare personella förändringar av betydelse. Inte minst i Europa ses försvarsminister Mattis som en stabiliserande kraft, och skulle rykten om att han skall lämna visa sig vara sanna kommer det tveklöst att utlösa oro.

I media här saknas inte försök att dra slutsatser av tisdagens val gör vad som kan hända 2020, men någon entydig slutsats finns knappast.

Många demokrater hade nog hoppats att resultatet skulle bli än bättre, men det var nog så att presidentens retorik när han sade att han levererade resultat medan de mest levererade raseri fick ett visst genomslag. Och ekonomin går som sagt mycket bra just nu.

Men fortsättningen är vad som avgör.

Sannolikt kommer nu Nansi Pelosi tillbaka som representanthusets talman, men med sin relativt radikala agenda lyckas hon faktiskt var mindre populär än t o m presidenten.

Och blir det demokratiska agerandet med olika undersökningar och förhör överdrivet konfrontatoriskt riskerar det att snarare spela presidenten i händerna. Skulle man börja tala riksrätt skulle så alldeles definitivt bli fallet.

Avgörande för demokraterna blir nu att få fram en krets av personer ur vilken en person som med trovärdighet och kraft kan utmana president Trump i valet i november 2020 kan träda fram.

Och för det har man väl ungefär ett år på sig. En vecka kan vara en lång tid i politiken, brukar man säga, men ett år är i dessa hänseenden inte alltför länge.

Skulle demokraterna lyckas undvika fallgroparna, och få fram en rimlig kandidat, borde deras möjligheter dock vara goda. Det är dock två viktiga reservationer.

På den republikanska sidan är det tydligt att Donald Trump nu erövrat det parti där för tre år sidan knappast någon i mer eller mindre ledande ställning ville veta av honom.

Och han mobiliserar aggressivt dess nya bas. Mindre urban, något mindre utbildad, något äldre.

Men han vidgar den inte och han förlorar på marginalen. Trenderna är inte positiva.

För två år sedan var det Hillary Clinton och demokraterna som förlorade valet i högre grad än vad det var Donald Trump och republikanerna som vann det.

Och möjligheten för att det mönstret kommer att upprepas kan alls inte uteslutas.

Vägen fram till 2020, och den inleddes i går, kommer att avgöra hur det går 2020. Och mycket i den kommande internationella utvecklingen är beroende av det.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: