Om också val i USA och osäkerheter i Europa.

ARLANDA: Fortfarande är det en relativt mild och angenäm november, men molnen ligger påtagligt lågt här ute vid Arlanda och landskapet försvinner i ett allt gråare dis.

Nyheterna domineras av resultaten av de olika valen i USA.

Som det ser ut nu förefaller det mig att ha gått ungefär som de olika instituten förespråkat, men möjligen marginellt bättre för republikanerna.

Men jag avvaktar med vidare kommentarer.

Just nu väntar jag på att mitt plan skall lyfta mot Los Angeles, och när jag väl är framme där kommer allt att vara sluträknat och de möjligen mer intressanta kommentarerna börja infinna sig.

Och då får jag återkomma därifrån.

Regeringsprocessen här hemma avstår jag i dag från vidare kommentarer till.

Vi går mot en statsministeromröstning sannolikt på onsdag nästa vecka. Därefter – på det ena eller det andra sättet – är vi inne i ett helt nytt skede och det finns anledning att tänka efter mycket noga hur alternativen då ser ut.

I går träffades EU:s finansministrar i Bryssel, och Sverige tillhörde de länder som satte stopp för kommissionens av främst Frankrike starkt understödda förslag att lägga en särskild omsättningsskatt på större företag i den digitala sektorn.

Och det gjorde vi alldeles rätt i.

På sikt är det ingen tvekan om att det finns anledning att diskutera hur framväxten av den digitala ekonomin kommer att påverka skattebaser och leda till nödvändigheten av att anpassa skattesystemet.

Så har det varit förr när det gäller stora ekonomiska systemskiften. Och inom ramen för OECD har också inletts en diskussion kring detta med målet om nå fram till en bred global konsensus.

Där är vi dock inte än, och att EU i någon slags halvamerikanskt nit då skulle springa i förväg med ett förslag som sannolikt främst skulle missgynna europeiska företag i den hårdnande globala konkurrensen förefaller mindre väl betänkt.

Tanken var att lägga skatt på omsättning snarare än på vinst. Det säger sig självt att det främst drabbar företag i ett inledande expansionsskede. Det tar ju ofta tid innan företag i denna sektor börjar uppvisa rejäla vinster.

Nu stoppades förslaget, och även om diskussionen förvisso kommer och bör fortsätta, bör EU nu koncentrera sig på att medverka i den globala diskussionen kring vägar framåt.

Förr eller senare kommer alla att ha ett intresse av detta.

Men diskussionen visar åter betydelsen av de europeiska och globala processerna för vår egen utveckling. Nu kunde vår s k övergångsregering agera i Bryssel med stöd av en bred politisk enighet hemma i frågan, men i övrigt är ju risken att vi håller på att tappa mark.

Finland har nu undertecknat avtalet om att gå med i den s k europeiska interventionsstyrka som Frankrike tagit initiativ till, medan Sverige tvekat och tövat och hamnat mer eller mindre hopplöst på efterkälken.

Det finns flera skäl till att detta är ett viktigt initiativ, inte minst därför att det också inkluderar Storbritannien.

Och i dessa tider av tragisk och kaotisk Brexit har vi ett mycket stort intresse av att bibehålla Storbritannien i varje struktur och samarbete relaterat till den europeiska säkerheten.

Det är ett entydigt svenskt intresse – men vi verkar saknar förmågan att formulera svensk politik. Den aktuella situationen försvårar självfallet, men denna tvekan och tövan fanns där också tidigare.

Men nu är det Santa Monica borta i USA som väntar på mig.

Där ligger huvudkontoret för den stora tankesmedjan och forskningsinstitutet RAND, i vars styrelse jag som enda utlänning sedan ett antal år tillbaka ingår.

Och i kväll inleds vårt styrelsesammanträde med informell middag vid randen av Stilla Havet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: