Med historien i Berlin – och inför valet i Bayern.

BERLIN: Det var för att tillsammans med främst Tyskland utrikesminister Heikko Mass inledningstala på en internationell konferens om vapenvilan i november 1918 i det första världskriget och de lärdomar vi kan dra av detta stora krig som jag var i Berlin under gårdagen.

Frankrikes utrikesminister deltog också via videolänk till Paris i konferensens öppning, men det blir aldrig riktigt samma sak.

Många europeiska länder – snart sagt de flesta – lever med sin historia och dess varierande lärdomar på ett helt annat sätt än vad vi gör i Sverige.

Vi har förvisso gynnats av historien – vår armé har egentligen inte befunnit sig i någon större strid sedan det stora slaget vid Leipzig 1813 – men detta har också lett till en viss likgiltighet för dessa frågor, och det har sina bestämda nackdelar.

För Tyskland är det, försiktigt uttryckt, annorlunda. Men samma sak gäller i varierande utsträckning de flesta andra länder.

Och en diskussion om första världskriget och dess frågeställningar, som i Stockholm väl på sin höjd skulle mötas med en förströdd gäspning, är i Berlin och Paris en naturlig och viktig del av det politiska livet.

Och därför hade man kallat in en imponerande samling inte minst av internationellt renommerade historiker för att i en församling av politiker och diplomater diskutera just detta. Smickrande var att få frågan att hålla inledningsanförande.

Det gjorde jag, och jag skall se till att texten också görs tillgänglig. Det kan ju finnas någon också hemma som är intresserad.

I grunden handlar den om förutsättningarna för global stabilitet och varaktig fred, och det förblir några av politikens allra viktigaste frågeställningar.

På kvällen var det så stor mottagning på den historiska muséet mitt i det Berlin som så tydligt håller på att återuppstå.

Snart är man klar med återuppbyggnaden av det gamla kungliga palatset – det som fanns kvar av det revs av den östtyska regimen till förmån för först en öppen plats för stora parader.

Och historiens betydelse illustrerades åter med att centralpunkten i kvällen var att en författare läste högt ett avsnitt i sin nyutkomna succéroman om det trettioåriga kriget.

I det avsnitt han läste upp fanns anspelningar som den överväldigande tyska publiken inte hade några svårigheter med, men som en svensk sådan nog skulle stått tämligen frågande inför.

Ända var ju också vi med på ett hörn i det väldiga dramat.

I Tyskland handlar det mesta just nu om lantdagsvalet i Bayern på söndag, men i kölvattnet av bataljen där handlar det också om förtroendet för den stora koalitionen i Berlin och dess möjligheter framöver.

Av allt att döma kommer sedan urminnes tider regerande CSU att förlora åtskilligt i valet. Förra gången nådde man nästan 48%, och nu såg jag att de senaste mätningarna tydde på resultat i närheten av 33%. Fullt så illa kanske det inte blir, men illa kommer det alldeles säkert att gå.

Om orsakerna till detta spekuleras det redan flitigt.

Efter flyktingkrisen 2015 satsade CSU tydligt på en högersväng i politiken, och den svängen syntes såväl i politiken i München som i olika bråk i den stora koalitionen i Berlin.

Men detta har knappast lett till att man reducerat högerpopulistiska AfD på något markant sätt, även om det är värt att notera att dess utveckling närmast förefaller att ha stagnerat.

Och socialdemokraterna SPD registreras i mätningarna i Bayern i dag kring 11% – detta har dock aldrig tillhört dess högborgar. Men i nationella undersökningar är det inte så rasande mycket bättre. Den senaste ger dem 15% och de blir då fjärde största parti efter också de gröna och AfD.

Det parti som har vind i seglen i Tyskland just nu är i stället just de gröna, som under senare år kommit att framstå som både moderna och liberala på ett sätt som vi i Sverige knappast känner igen.

Och nu kan det t o m bli att CSU efter valet tvingas gå i koalition med just dessa för att bevara makten. I grannstaten Baden-Würtenberg finns redan en sådan koalition, och dessutom med en grön ministerpresident.

Striderna i regeringen i Berlin har också tärt på förtroendekapitalet för den stora koalition som ju bildades efter många och långa vedermödor. Förtroendemätningarna pekar entydigt nedåt, och det trots att landets ekonomiska utveckling fortsätter att vara mycket bra.

Men nu bär det via Istanbul vidare till Bodrum i sydvästra Turkiet för några mer soliga dagar av olika diskussioner.

Det kan noteras att det går fem plan av den största storlek som flygplatsen Tegel klarar av mellan Berlin och Istanbul varje dag.

Berlin är en stor också turkisk stad.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: