Spännande vecka inleds.

STOCKHOLM: I morgon inleds så en vecka med viss både inrikes och utrikes dramatik.

Två veckor har passerat sedan vårt riksdagsval, och i morgon samlas den nya riksdagens ledamöter för upprop och val av bl a talman, och på tisdag eftermiddag är det så dags för det högtidliga öppnandet i sedvanliga former.

Under dessa två veckor har främst socialdemokraterna manövrerat för att försöka att spräcka upp alliansen, men hitintills finns det inga som helst tecken på att de ansträngningarna har några förutsättningar att lyckas.

Men det är nu det verkligen börjar.

I morgon väljs så ny talman, och går det som det ser ut att göra kommer denne att besluta om att relativt snart hålla den omröstning om statsministern som regeringsformen föreskriver, och jag skulle tro att man beslutar att göra det på tisdag förmiddag före det högtidliga öppnande som inleds kl 14.

Den omröstningen kommer Stefan Löfven att förlora, får därmed gå till talmannen för att entledigas, men ombeds samtidigt att sitta kvar intill dess att en ny regering bildats. Och den processen kommer sedan att påbörjas på onsdagen med att talmannen kallar företrädare för de olika partigrupperna till samtal.

Hur lång tid denna process kommer att ta innan han är redo att lägga fram ett förslag för kammaren för ställningstagande återstår att se. Jag skulle knappast tro att det kan ske omedelbart, men osvuret är dock bäst i dagens osäkra läge.

I den voteringen räcker det med att den föreslagna statsministerkandidaten inte får en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig.

Vänstern kommer självfallet att rösta nej till varje statsministerkandidat från alliansen. Om man så skulle lova dem att genomföra löntagarfonder före jul kommer de inte att avstå från att rösta nej till en borgerlig regering.

Hur Sverigedemokraterna kommer att ställa sig till ett förslag om Ulf Kristersson som statsminister för en alliansregering vet vi inte.

Tillsammans med den samlade vänstern kan de självfallet rösta ner Ulf Kristersson om de så vill. Skulle Sverigedemokraterna göra det går sannolikt uppdraget att försöka bilda regering på ett eller annat sätt tillbaka till Stefan Löfven, men då befinner vi oss ute på i hög grad okänd mark.

Men till detta kommer det att finnas anledning att återkomma.

Samtidigt som vår inhemska dramatik inleds generaldebatten i FN:s generalförsamling i New York, och på tisdag kliver Donald Trump som nummer två på listan upp i talarstolen.

Vad det blir av detta vet vi inte. För ett år sedan hotade han att utrota Nordkorea, men numera har ju regimen där kvalificerat in sig bland hans bästa vänner.

Sannolikt blir det i år Iran som kommer att bli föremål för de verbala utbrotten. Irans president Rouhani kommer också att befinna sig i New York.

På onsdagen skall president Trump så leda ett sammanträde i FN:s säkerhetsråd eftersom de innehar ordförandeskapet denna månad. Ursprungligen hade man sagt att det skulle handla om Iran, men sedan kom man på att det omedelbart skulle leda till en konfrontation med bl a Storbritannien och Frankrike, och huvuddelen av säkerhetsrådet i övrigt, och att dessutom Iran då skulle inbjudas till mötet och kunna svara.

Så den planen ströks, och nu skall mötet mer allmänt handla om icke-spridningsfrågor. Säkert kommer Trump att angripa det nukleära avtalet med Iran i alla fall, men intressant blir hur han formulerar sig om Nordkorea.

Atmosfären är heller inte den bästa efter det attentat som i går riktades mot en militärparad i södra Iran med ett stort antal dödade civila. Från Teherans sida har man uttalat stark misstanke om att någon av Gulf-staterna med uppbackning av USA stött den grupp som genomförde attacken, och det går int att omedelbart avvisa det som alldeles utan grund.

Från dessa håll har man varit rätt tydliga med att man haft för avsikt att stödja också olika typer av aktiva operationer mot och i Iran. Så länge man har amerikansk ryggtäckning kan det också fungera – annars vore det mycket farligt.

Men mycket annat kommer alldeles säkert att passera revy under diskussionerna i New York.

Den accelererande flyktingkrisen från sammanbrottets Venezuela. Den humanitära katastrofen och kriget i Yemen. Självfallet situationen i Syrien.

Och mer därtill.

Men från Stockholms horisont kommer det nog att vara utvecklingen på Helgeandsholmen som tilldrar sig mest uppmärksamhet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: