Washington spekulerar om sig själv.

WASHINGTON: Världen finns förvisso där ute, men i denna högpolitiserade stad i dessa polariserade tider handlar det mesta ändå om Washington och om makten här. Kriserna avlöser varandra.

Om jag bortser från den senaste kring utnämningen till Högsta Domstolen är det nu upptakten till de s k mellanårsvalen till representanthuset och delar av senaten den 6 november som gäller. I högre utsträckning än vanligt har de alla förutsättningar att bli en folkomröstning om presidenten.

Den konventionella visheten här just nu är att demokraterna kommer att ta över majoriteten i representanthuset, och även om det är mindre sannolikt är det inte helt uteslutet att de får en majoritet i senaten också.

Men mycket kan hända.

Trump kampanjar nu intensivt på temat att vinner demokraterna kommer immigranter att välla in över landet och allt kommer att förlamas av en orättfärdig riksrättsprocess. Och alldeles utan effekt skulle jag inte tro att det budskapet kommer att vara.

Än viktigare blir självfallet vad som händer efter valet, och om det blir som man nu utgår från innebär det ju att möjligheterna till beslutsfattande under de återstående två åren av Donald Trumps första mandatperiod blir mycket begränsade.

På frågan om demokraterna i en sådan situation kommer att inleda ett riksrättsförfarande mot presidenten får jag olika svar av insatta politiska bedömare, men enighet råder i alla fall om att sannolikheten för det har ökat under den senaste tiden.

Själv har jag svårt att se att ett sådant förfarande kan åstadkomma så värst mycket mer än ytterligare fördjupad polarisering, och snarare öka än minska sannolikheten för att Donald Trump kan säkra en andra mandatperiod.

Den amerikanska ekonomin växer nu starkt, och presidenten tar självfallet äran av det. Och hans avregleringar har säkert på marginalen hjälpt, samtidigt som det är ofrånkomligt att de stora underskotten i budgeten kortsiktigt har fungerar som en betydande ytterligare stimulans.

Slående är dock hur frågor om underskott och statsskuld, som tidigare var centrala i den politiska diskussionen här, så gott som helt försvunnit. Men förr eller senare kommer de att återkomma – underskott och skulder av de storleksordningar vi nu börjar att se här gör sig alltid förr eller senare påminda.

Årets budgetunderskott uppskattas till storleksordningen 8.000 miljarder kr.

I media dessa dagar spekuleras om att presidenten skall besluta om nya omfattande tullar mot Kina, och uppenbart är att detta är en fråga där presidenten själv är i hög grad pådrivande.

Och detta är oroande. Hitintills har tullar och oro för handelskrig inte påverkat de globala siffrorna för handel och tillväxt nämnvärt, men ju mer detta trappas upp ju närmare kommer vi den punkt där det faktiskt riskerar att ske.

Det som det nu spekuleras om är ett beslut om en 10% tull på närmare hälften av den samlade kinesiska exporten till USA, och det är i så fall det en mycket kraftig och allvarlig åtgärd. Att det i så fall kommer någon typ av kinesisk motåtgärd är ofrånkomligt.

Det börjar bli farligt.

Med Canada finns fortfarande ingen överenskommelse, och med EU är det bara att hoppas att den vapenvila man kom överens om i juli kommer att hålla.

Avgörande blir hur Vita Huset agerar när det gäller den bisarra tanken att förklara att EU:s export av bilar till USA är ett hot mot landets säkerhet och då kraftigt öka tullar på denna.

Annars är det värt att notera att USA riskerar att marginaliseras i viktiga utrikespolitiska frågor.

I dag besöker Turkiets president Erdogan president Putin i Sochi för att diskutera utvecklingen i Syrien, och då specifikt Idlib. Turkiet vill förhindra en humanitär katastrof, medan Putin vill bli av med den sista betydande oppositionsenklaven i Syrien.

Den amerikanska rollen i denna konflikt är numera mer begränsad.

Och i morgon inleder Sydkoreas president ett tre dagars besök i Nordkorea för att diskutera ett utökat samarbete mellan de bägge länderna. Och även om den offentliga nordkoreanska profilen sänkts tydligt förefaller man här i staden ha uppfattningen att det nordkoreanska kärnvapenprogrammet fortsätter.

För 25 år sedan i dessa dagar undertecknades det s k Oslo-avtalet om en fredsprocess mellan Israel och Palestina på gräsmattan utanför Vita Huset. Av den blev det dessvärre inte så mycket, och nu verkar Vita Huset ha förlorat ens intresse för en sådan.

I övermorgon kommer dock Polens president Duda till Vita Huset för att försöka få ett utökat amerikanskt militärt engagemang i sitt land, och det blir intressant att se hur de försöken utfaller.

För mig är det denna gång ett kort besök här. Redan i morgon sätter jag mig på planet hem igen.

Men det kommer att bli ett antal ytterligare besök på denna sida av Atlanten under de närmaste månaderna

One Response to Washington spekulerar om sig själv.

  1. Stig Palm skriver:

    Du glömde att förklara den ekonomiska uppgången i USA? Det är Trumpadministrationens nya politik. Ett GDP från 1.7% och aldrig över under 8 år denna med Obama. Nu är den 4.2%.
    USA rekord i sysselsättning ‘all time’ för alla etniska grupper. Att då skriva ‘marginellt’ är att citera Donald fake news. Eller kanske snarare i likhet med Sverige och där media, undanhållande av information.

    Du skriver som Britt-Marie Mattsson, GP, och hon placrad i USA lika med inre exil hos GP. Hon mest skriver negativt och verkar jobba för Demokraterna. Mona Sahlin, om du minns henne, trodde Demokraterna var ett Sosseparti och deltog i Hallary’s konvent för att bli President.

%d bloggare gillar detta: