Viktig vapenvila EU-USA om handel.

TIVAT: Fred är ett för starkt ord i sammanhanget, men att resultatet av Jean-Claude Junckers och Cecilia Malmströms besök i Vita Huset i går blev en vapenvila i det annars eskalerande handelskriget var en betydande framgång i sig.

Det uppnåddes enighet om att EU och USA skall ”work together toward zero tariffs, zero non-tariff barriers, and zero subsidies on non-auto industrial goods. We will also work to reduce barriers and increase trade in services, chemicals, pharmaceuticals, medical products, as well as soybeans.

Och under den tid dessa förhandlingar pågår är man överens om att inte vidta några åtgärder som går mot det som dessa söker att uppnå.

Det innebär i klartext att så länge förhandlingar rör sig framåt vidtar vare sig USA eller EU några ytterligare åtgärder mot varandra, men det innebär också att dessa förhandlingar förs under hotet att sådana kommer att vidtas om man inte rör sig fram mot en gemensam lösning.

För USA innebär detta att hotet om att införa strafftullar på import av fordon från USA för tillfället lagts åt sidan, men det innebär för EU:s del att kravet på USA att omedelbart avskaffa de extra tullarna på stål och aluminium också for tillfället lagts åt sidan.

Till dena avgörande punkt kom så allmänna uttalanden om att EU skall importera mer naturgas och soyaböner från USA, men hur detta skall realiseras är långt ifrån klart. Den amerikanska naturgasen är knappast konkurrenskraftig på de europeiska marknaderna än, och vad gäller soyabönor är det ju knappast kommissionen i Bryssel som avgör var olika importörer väljer att upphandla dessa.

Men detta var retoriskt betydelsefulla punkter för Trump.

Soyabönorna handlar om att hans handelskrig med Kina drabbat amerikanska jordbrukare, och nu vill han dels genom detta och dels genom ett subventionspaket på 12 miljarder dollar försöka att kompensera dem för set.

Potentiellt betydligt viktigare var att man nu var överens om att inleda samtal på en rad punkter som kan sammanfattas i ordet Kina och dess restriktiva praxis när det gäller olika former av handel, också inkluderande den viktiga frågan om upphovsrätter.

Strategiskt var vapenvilan i Washington en viktig etappseger för EU. Det gemensamma uttalandet formuleringar om att reducera handelshinder är en klar framgång. Och att man nu signalerar samtal om hur utmaningen från Kina skall hanteras är likaledes viktigt.

Genom sitt hot om ett ständigt upptrappat handelskrig har president Trump försatt USA i en långsiktigt besvärlig position, medan EU nu faktiskt genom handelsavtalet med Japan, toppmötet med Kina och nu vapenvilan och förhandlingarna med USA kommit i en global nyckelposition i alla dessa frågor.

Fortsättning följer, och det är på intet sätt givet hur den kommer att bli.

I bästa fall får vi en utdragen vapenvila under vilken strafftullarna på stål och aluminium avvecklas samtidigt som man rör sig fram mot ett avtal som börjar röra sig mot vad de avbrutna s k TTIP-förhandlingarna syftade till.

Men det kommer att bli en utdragen process där stötestenarna är många.

För dagen är det viktiga att hotet om ett omedelbart upptrappat handelskrig mellan EU och USA, som tillsammans svarar för hälften av den globala ekonomin, avvärjts.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: