Pudel i Washington och EU mot bränder.

ZRNOVO: Det trumpska tumultet efter hans utflykter i Europa har i alla fall i någon utsträckning lagt sig på denna sida Atlanten, men på den andra förerfaller debatten att rasa med oförminskad intensitet.

Presidenten själv tvingades ut i TV och sägas att han inte menade vad han sagt om rysk iblandning i den amerikanska valrörelsen, utan att han egentligen menade precis tvärt om.

En presidentiell pudel av dignitet var det förvisso, och den kunde inte ha suttit så lätt inne. Men alldeles nödvändig var den.

Den sakliga förvirringen nu förefaller att handla om vad som möjligen de bägge presidenterna kom överens om under sitt mer än två timmar långa samtal. Media skriver om en amerikansk administration som inte riktigt vet.

Enskilda samtal som dessa är i och för sig inte ovanliga, men praxis brukar vara att när man bryter upp från dessa och går över till samtal i en bredare krets redogör man för denna för vad man kommit fram till under den enskilda överläggningen.

I någon mån skulle jag tro att detta har skett i detta fall också. Om inte annat är det väl sannolikt att president Putin gjort det för att vara säker på att det hela förankrades i den amerikanska delegationen i dess helhet.

Men oklarheter förefaller i alla fall att finnas. I dag har utrikesministrarna Pompeo och Lavrov talats vid, och den förra har sagt att Ryssland brutit mot den överenskommelse man anser att man gjort om situationen i nordvästra Syrien.

Och det framgick av vad Putin sade på presskonferensen att också frågor om konflikten med Ukraina hade tagits upp, men någon närmare offentligt tillgänglig information om det finns inte.

Viktigt i sak är om man kommer att gå vidare med samtal om de mer strategiska frågorna. Putin sade att han hade överlämnat ett papper i dessa ärenden. Det handlar om en möjlig förlängning av START-avtalet liksom om framtiden för det för inte minst Europa viktiga INF-avtalet.

Här borde det ju finnas också ett amerikanskt intresse av en djupare dialog.

Veckan som kommer innebär med all sannolikhet ny dramatik i samband med att EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker besöker Vita Huset och president Trump på onsdag.

Då kommer handelsfrågorna att stå i centrum, och i tweet efter tweet har ju Trump låtit förstå att hans ilska över EU i allmänhet och europeisk bilexport till USA i synnerhet knappast har mildrats.

I veckan som gick hade ett av den amerikanska kongressens utskott offentliga förhör med anledning av uppgiften om att administrationen överväger att vidta åtgärder mot den europeiska bilexporten som ett hot mot USA:s nationella säkerhet.

Inte mindre än 45 olika vittnen representerande olika intressen i den amerikanska ekonomien var inkallade, och rapporter säger att inte en enda av dessa uttalade stöd för en sådan åtgärd.

Till de inkallade hörde också EU:s ambassadör i Washington David O’Sullivan, som bl a pekade på den viktiga roll som investeringar av europeisk bilindustri spelar i USA. Inte mindre än 60% av dess produktion exporteras från USA, och den största bilexportören från USA sett till värde är faktiskt tyska BMW.

Men om argument och fakta som dessa har någon påverkan på en president som strändigt demonstrerar att han tycker illa om EU och bra om Ryssland är väl minst sagt osäkert.

I Sverige rasar skogsbränder, och EU:s mekanism för civil räddningstjänst har kanaliserat hjälpinsatser från en långt rad länder. Också EU:s satellitövervakning system är viktigt i sammanhanget.

Bränderna är mycket allvarliga, men alldeles ensamma är vi inte. EU koordinerar nu också när det gäller bränder i Lettland, om än omfattningen är betydligt mindre.

Också i Ryssland brinner det.

Deras brandbekämpningsplan har satts in mot en skogsbrand nära den finska gränsen, men eftersom de inte har möjligheten att gå ner på sjöar och hämta vatten måste de flyga tillbaka till Murmansk för en omständlig påfyllningsprocess.

Satellitbilder visar också mycket rök från mycket stora bränder i östliga Sibirien.

Insatserna från andra länder har visat på denna del av vad EU-samarbetet betyder. För de allra flesta var detta nog alldeles okänt. Men på område efter område finns det mekanismer för samarbete inom EU som är av kritisk betydelse för våra samhällen.

I Stockholm finns t ex i stor anonymitet EU:s gemensamma myndighet för att bekämpa smittsamma sjukdomar och globala epidemier. Och den samarbetar nära inte bara med myndigheter i de olika medlemsstaterna utan också med världshälsoorganisationen WHO och USA:s motsvarande myndighet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: