Tillbaka i Helsingfors.

HELSINGFORS: Så är jag då tillbaka i vårt östra grannland för tredje gången på relativt kort tid.

Den årliga Northern Light konferensen här samlar företagsledare och olika analytiker för att diskutera trender i vår allt mer osäkra värld.

Och här lyssnar vi i dag på såväl Estlands president Kersti Kaljulaid som Googles tidigare styrelseordförande Eric Schmidt.

Min traditionella roll här är att tillsammans med bl a Francois Heisbourg inleda och ange en del av de teman som måste diskuteras, och det gjorde vi i går eftermiddag när konferensen drog igång.

I dag handlar diskussionerna om hur ny teknologi omvandlar de finansiella systemen, om klimatutmaningen och vad den innebär och om olika aspekter på utvecklingen när det gäller artificiell intelligens.

Men omvärlden tränger sig på.

Presidenterna Trump och Putin kommer att träffas här i Helsingfors den 16 juli, och jag skrev i går för Washington Post om en del av de frågetecken som finns kring främst president Trump och det mötet.

Risken finns att Trump står för show och Putin står för substans. Det var ju lite av det som vi såg på mötet i Singapore. Och jag ser att den farhågan är relativt allmän runt om i Europa i dag.

Det innebär inte att ett möte inte är viktigt och nödvändigt.

Det behövs en djupare dialog mellan de två ledande kärnvapenmakterna inte minst om de olika frågeställningarna kring strategisk stabilitet. Att bibehålla existerande ramverk för rustningskontroll är mycket viktigt, och än bättre vore självfallet om man kunde gå vidare på denna väg.

Så låt oss avvakta och se vad mötet i Helsingfors kommer att medföra.

I Bryssel lyckades EU-ledarna under natten komma överens om s k slutsatser om migrationspolitiken, vilket alldeles självklart är positivt. Utan gemensamma lösningar finns det inga lösningar alls. Den nationella vägen finns i realiteten inte.

Men det innebär inte att allt är löst.

Kompromissens olika formuleringar måste fyllas med konkret innehåll i form av konkreta åtgärder, och det kommer att ta sin tid. Toppmötet i oktober kommer att ha anledning att återkomna till alla dessa frågor.

Men viktigt var att till slut också den nya italienska regeringen insåg att bara gemensamma lösningar är möjliga. Utan sådana kommer f ö just den italienska situationen att bli alldeles omöjlig, och efter alls retoriska utbrott var det väl det man insåg.

Hur detta kommer att bedömas i den interna tyska debatten återstår att se, men jag skulle tro att detta tillsammans med olika bilaterala överenskommelser är tillräckligt för Angela Merkel för att kunna hantera spänningarna med partivännerna i Bayern. Om det vet vi mer efter helgen.

Och utgången av den debatten är viktig. Min månadskrönika för Project Syndicate handler om just detta.

Det blir middag här i Helsingfors i kväll.

Men i morgon bär ett vidare till Visby inför de årliga arrangemangen på Almedalen.

Jag är där på den moderata dagen söndag – skall självklart lyssna på Ulf Kristersson – och förmiddagen måndag – då skall jag samtala om EU:s framtid med Peter Wolodarski.

Och sedan där det vidare.

3 Responses to Tillbaka i Helsingfors.

  1. Stig Palm skriver:

    INGEN bryr sig om vad Carl Bildt och hans resepolare tycker. De är avmönstrade och bör ägna sig åt något annat. Miljöpartiet blir glada att slippa Carl’s alla flyresor.

  2. carlbildt skriver:

    Men kul att i alla fall du läser det! Och du hänger tydligen med i mina flygresor också.

  3. Stig Palm skriver:

    Hahaha…gäller att vara uppdaterad Carl. Du t o m replikerar mitt ‘morrande’, BRA…!!

%d bloggare gillar detta: