Brexit betyder fortsatt kaos.

LONDON: Denna stad en sommardag som denna, fylld med turister från världens alla hörn, har förvisso sina högst attraktiva sidor.

Men annars är mina besök här tämligen deprimerande.

I går lyssnade jag på några av de mest insatta parlamentsledamöternas försök att reda ut hur Brexit-processen kan komma att utvecklas i olika avseenden.

Men så värst mycket klokare blir man dessvärre inte av det. Osäkerheten är genuin.

Det spekuleras om att premiärminister May måhända håller på att manövrera för ett mjukare utträda med bevarad tullunion eller möjligen bevarad inre marknad i alla fall för varuhandeln.

Men det spekuleras också om att allt detta kommer att misslyckas och att det slutar i en krasch utan något avtal alls.

Ingen kan ge besked. Allt flyter. Och regeringen är alldeles uppenbart djupt oenig.

Men besked efterlyses med allt större allvar av näringslivet. Skall man investera, eller skall man inte?

De senaste dagarna har såväl Airbus – vingarna till alla deras flygplan tillverkas här – som BMW – som också äger märken som Rolls-Royce och Mini – sagt att de i frånvaro av besked måste börja flytta.

Och bara i dessa två fall kan det handla om åtskilliga tusentals arbetsplatser.

Våra diskussioner i Centre for European Reform, i den angenäma miljö som det finska residenset med dess trädgård utgör, handlade självklart också om den viktiga framtida säkerhetsrelationen mellan EU och Storbritannien.

Storbritannien är ca en femtedel av EU:s samlade militära resurser, upp mot en tredjedel av dess försvarsforskning och försvarsindustri och tveklöst en mycket tung aktör när det gäller diplomat och underrättelsetjänster.

Och här är det uppenbart att EU borde visa mer flexibilitet än vad som varit fallit i förhandlingarna hitintills. Kommissionens jurister inte kända för flexibilitet, men här handlar det om frågor som rätteligen borde lyftas till en högre nivå.

Dessa frågor är mycket viktiga i dessa allt osäkrare tider, och de får inte ramla mellan stolarna på det sätt som nu riskerar att bli fallet.

Det är slående när man är i andra huvudstäder hur lite som Brexit diskuteras där, och det är slående här i London hur problemen med Brexit tränger ut så gott som allting annat.

Nåja, Trump finns självfallet.

Förfärande historien om vad som hände på toppmötet i Canada. Djup oro för hur Nato-toppmötet skall hanteras. Bekymmer för hur Trumps besök här skall hanteras – så mycket golf som möjligt och så lite London som möjligt. Och än mer av detta om vad som kan hända när Trump och Putin omfamnar varandra därefter.

Men nu bär det hemåt för en dag i Stockholm innan det bär av till Helsingfors igen.