Om Ukraina i Oslo denna dag.

OSLO: I dag blev det en tur till ett också förföriskt sommarbehagligt Oslo för att prata om och diskutera relationerna mellan Ryssland och Ukraina framför allt men inte enbart på energiområdet.

Gaskontraktet från början av 2009 mellan Ryssland och Ukraina är en mycket speciell historia som kom att spela stor roll i den interna ukrainska politiken under åren därefter – president Yanukovich såg till att döma f d premiärministern Yulia Timoshenko till sju års fängelse för det – men vara konsekvenser fortfarande lever.

Det var åtskilliga timmar som jag, oftast tillsammans med Polens dåvarande utrikesminister Radek Sikorski, fick tillbringa i diskussioner om detta i Kiev under främst 2012 och 2013. Alltför många.

I kontraktet ingår att tvist skall lösas genom skiljedom i Stockholm, och i två avgöranden under det senaste året har ukrainska Naftogaz vunnit avgörande konflikter med ryska Gazprom under detta förfarande.

Det totala värdet på de ömsesidiga kraven i denna dispyt var 125 miljarder dollar, vilket är en tämligen ansenlig summa och vilket gjorde detta till det största kommersiella skiljedomsförfarandet någonsin, och utgången var att Gazprom blev skyldig att betala Naftogaz 2,56 miljard dollar, vilken är pengar det också.

Från rysk sida är man lindrigt uttryckt mindre nöjd med detta, och trots att skiljedom som denna är slutgiltig och bindande vill man nu tydligen försöka använda det ordinarie svenska rättssystemet för att komma undan skyldigheten att betala.

Sannolikheten för att detta skall lyckas torde väl vara mycket begränsad, men den juridisk-politiska kraftmätningen kommer av allt att döma att fortsätta.

Min uppgift i dagens diskussioner var väl snarast att sätta in denna fråga i det större sammanhang den hör hemma, såväl vad gäller relationerna mellan Ryssland och Ukraina som vad gäller relationerna mellan Ryssland och västvärlden i dess helhet.

En ny rapport från ECFR om dessa relationer talar om en ”normativ konflikt” som har djupa historiska rötter, som kommer att vara med oss under en betydande tid och som vi bara kan vinna genom att stå fast vid och stärka de normer som bör upp våra fria och öppna samhällen.

Ryssland har av sin historia formats annorlunda, och den europeiska omvandlingen av det väldiga landet är en process som ju gör endast stapplande framsteg. Det som i dag utgör Ukraina var en integrerad del av såväl Sovjetunionen som det ryska imperiet dessförinnan, men har detta till trots i viktiga delar också formats av andra och mer genuint europeiska traditioner.

Och det är i detta som mycket av roten till dagens motsättningar ligger.

Snart bär det dock tillbaka till Stockholm igen.

I morgon bitti bär det av åt andra hållet – till Tallinn för först diskussioner kring den viktiga Narva-krisen sommaren 1993 och därefter för de mer framåtsyftande diskussioner på Lennart Meri-konferensen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: