Vita Huset dikterar och svänger.

ZRNOVO: Det förblir plågsamt att se hur den amerikanska politiken utvecklas i allt mer svårförutsebar och kontraproduktiv riktning på det ena viktiga området efter det andra.

Måndagens tal av utrikesminister Pompeo med tolv krav på Iran var alldeles uppenbart utformat för att ta bort varje möjlighet av dialog med främst Iran men i viktiga avseenden också de EU-länder som ägnat mer än ett decennium åt att undvika en akut nukleär konfrontation mellan Washington och Teheran.

Morgonens nyhet i går var att president Trump instruerat det amerikanska handelsdepartementet att undersöka om importen av bilar från bl a Europa hotar USA:s nationella säkerhet.

Detta är höggradigt både bisarrt och extremt. Och det ökar ytterligare risken för att världen snubblar in i förödande handelskonflikter.

Presidenten är närmast besatt av handelsbalansunderskott, och mer specifikt ofta på just handeln med bilar. Men att påstå att amerikaner som köper en Volvo från Göteborg hotar USA:s nationella säkerhet är att driva det hela över varje rimlig gräns.

Nu är vi inte där än. Det kommer säkert att ta sin tid gör handelsdepartementet att göra sin utredning, och det är möjligt att det kommer att krävas någonting liknande tortyr för att få dess utredare att komma till den slutsats som presidenten uppenbarligen vill ha.

Och även om de skulle göra det finns det processer som trots allt måste följas.

Men som politisk signal om presidentens intentioner i handelspolitiken är det förödande – om dock någonting som möjligen skulle kunna ses som förlängningen på det vi redan sett.

På eftermiddagen kom så brevet där toppmötet med Kim Jong-un plötsligt ställdes in. Retoriken från Pyongyang, som var ett svar på retorik från Washington, hade tydligen blivit för mycket för presidenten.

Men sannolikt låg mer bakom.

Det var mycket snabbt som presidenten beslutade sig för detta möte, men långsamt har man förmodligen blivit allt mer nervös om hur det egentligen skulle sluta. Uttalandena från Pyongyang antydde dessutom att någon villkorslös och omedelbar kapitulation inte var aktuellt, och sannolikt såg presidenten risken för att allt som inte innebar detta skulle uppfattas som ett misslyckande.

Vart detta nu kommer att leda är högst oklart.

Det förefaller inte som om vare sig Tokyo eller Seoul var informerad om omsvängningen, och i den senare huvudstaden blev det brådstörtat extra sammanträde med nationella säkerhetsrådet följt av ett starkt beklagande av att mötet ställts in.

Den försoningspolitik som den sydkoreanske presidenten Moon Jae-in fått en så stark början på riskerar plötsligt att helt haverera. Att detta kommer att leda till spänningar mellan Washington och Seoul är alldeles uppenbart.

Hur fortsättningen ser ut är högst oklart.

Sannolikheten för att Pyongyang gör en pudel tillräckligt spektakulär för att få igång förberedelserna för toppmötet igen torde vara relativt begränsade, även om jag skulle tro att Seoul och andra kommer att göra närmast desperata försök i denna riktning, och därmed är man tillbaka vid ruta ett när det gäller ansträngningarna att hantera konflikten.

Det är bekant att Trumps säkerhetsrådgivare Bolton haft uppfattningen att om toppmötet skulle misslyckas var det bäst att det misslyckades snabbt så att man kunde gå tillbaks till den betydligt hårdare politik som gan tror på. Han har tidigare uttalat sig för ett amerikanskt begränsat militärt anfall på Nordkorea, och alldeles säkert är det en option som han nu förr eller senare kommer att lägga på bordet i Vita Huset.

Alldeles enkelt torde det dock inte vara. Om Pyongyang fortsatt avstår från kärnvapen- eller ICBM-tester skulle det nog vara svårt för även Trump att motivera ett plötsligt militärt anfall.

Utrikesminister Pompeo har satsat åtskilligt på att detta möte skulle bli av, men får nu försöka att hantera följderna för relationerna med olika allierade i främst Ostasien, liksom den buckla på sin egen trovärdighet som det hela gett. En period av intensiva konsultationer torde följa.

Men gårdagens olika besked från Vita Huset har åter visat hur oberäknelig den amerikanska politiken i dessa dagar kan vara.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: