Defenestreringen i Prag.

ŽRNOVO: Det lär ha varit en rätt kylslagen dag också den 23 maj 1618. Klimatet över hela Europa hade tagit en kyligare vändning.

Mer än ett sekel hade passerat sedan reformationen hade gjort sin entré. Det var ju 1517 som munken Martin Luther hade spikat upp sina 95 teser på kyrkdörren i Wittenberg, och sedan dess hade åtskilligt hänt. Nu hade den katolska kyrkan på allvar kommit igång med sin motoffensiv.

Och det gällde inte minst i Böhmen.

Där hade religionsfrihet rått, och protestantismen i dess olika former stod stark. Men där försökte nu den nya kejsaren och den ärkehertig han satt att styra där återkatolikisera på alla upptänkliga sätt.

Och det var anledningen till att olika protestantiska representanter begav sig upp till den stora Hradshin- borgen i Prag för att registrera sin protest.

Formerna i vilka de gjorde detta skulle bli historiska. Fem framträdande kejserliga och katolska ämbetsmän kastades helt sonika ut från den höga borgens fönster. Att de överlevde det 17 meter höga fallet tillskrevs av vissa himmelska i gripanden, men mer sannolikt den tjocka klädsel som den kalla dagen hade gjort att de haft på sig.

Den s k defenestreringen i Prag ledde inte omedelbart till krig, men räknas trots det som början på det trettioåriga krig som kom att definiera så mycket av Europas historia. Den s k westfaliska fred som 1648 satte punkt för kriget kom ju med sina bestämmelser och principer också att ses som det moderna internationella statssystemets uppkomst.

Ordentlig bröt det ut i november 1620 genom slaget vid de s k Vita Bergen – också de i närheten av Prag. De protestantiska böhmiska trupperna besegrades av de kejsarliga och bajerska trupperna i den s k katolska ligan.

Snart var alla och envar inblandade i serien av fälttåg, slag och diplomatiska manövrar som kännetecknade denna utdragna konflikt. I juni 1630 landsteg Gustav II Adolf med sin armé på Usedom i norra Tyskland, och hans bedrifter fram till Lützen den 16 november 1632 är ju en central del av svensk historia.

Det trettioåriga kriget var förödande. Kombinationen av krigets direkta och indirekta effekter gjorde att befolkningen reducerades med ca två tredjedelar av krigets centrala tyska områden, och det tog ett århundrade innan befolkningssiffrorna kom tillbaka till vad de varit vid konfliktens början.

Konflikten hade många drag vi känner igen i dag. Konfessionella stridigheter mellan olika tolkningar av en religion, maktpolitiska motsättningar, betydande ekonomiska och sociala utmaningar och inte minst de möjligheter som nya media – i detta fall tryckerikonstens ankomst – hade medfört. Propaganda spelade en central roll.

Inte utan skäl finns det därför anledning att dra vissa paralleller mellan det utdragna och komplicerade skede av konflikt som inleddes denna dag för 500 år sedan och de olika dramer och konflikter som vi ser utspelas i främst den arabiska muslimska världen i vår tid.

Här ser vi samma kombination av olika faktorer som vi såg då. Och det leder dessvärre till en något pessimistisk slutsats om den utvecklingsfas den delen av världen är inne i.

Historien upprepar sig aldrig, men det sägas att den i alla fall rimmar. Och det skadar i alla fall aldrig att reflektera över de möjliga lärdomar för vårt egen tid som den innebär.

Inte minst en dag som denna.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: