Framsteg på Balkan?

BRATISLAVA: Jag sitter en heldag här med diskussioner med Global Commission on the Stability of Cyberspace med diskussioner om olika möjliga normer för främst staters ansvar och uppträdande i cyberrymden i akt och mening att värna global stabilitet och staters möjlighet till fredlig utveckling.

För ett antal år sedan var detta frågor som knappt fanns, men nu är det frågor som är i hög grad relevanta, och som kommer att bli allt viktigare under kommande år.

Enkelt är det knappast.

En serie av försök inom ramen för en sak expertgrupp inom FN kom en bit på väg, men havererade därefter. Sannolikt kommer nya försök att göras även inom den ramen, men möjligen kan diskussioner i en oberoende kommission som denna föra den dialogen framåt.

Det återstår att se.

Men frapperande är hur den snabba tekniska utvecklingen ständigt kastar upp nya frågeställningar på bordet.

Det är påtagligt även här hur den snabba utvecklingen vad gäller artificiell intelligens börjar påverka gamla och skapa nya frågeställningar.

Jag har missat tidigare möten med denna kommission i New Delhi och Lille, och det har därför varit extra nyttigt att komma ikapp med diskussionerna här. Och lite är det att vara bygga från de diskussioner vi förde i den tidigare kommission med ett lite bredare mandat som jag ledde.

Slutet av veckan som gick var det efterlängtade toppmötet mellan länderna på Balkan och EU i akt och mening att bekräfta och förnya vad som sades i Thessaloniki 2003 om medlemskapsperspektivet för alla dessa stater.

Alldeles glasklart blev det inte.

Fem EU-stater anser fortfarande inte att Kosovo är en egen stat, och någon omedelbar ändring av avgörande delar av det förhållandet är knappast att vänta. För Spanien handlar det mycket om frågan om Katalonien, och för andra stater finns det andra främst historiska förhållanden som spökar.

Och detta meddelade att det i Sofia inte gick att tala med medlemskap, utan bara om ”europeiskt perspektiv”, utan att närmare definiera vad det innebär.

Frankrikes president Macron bidrog också till att något sänka den allmänna stämningen genom att understryka vikten av mer eller mindre omfattande förändringar av EU självt innan dessa nya medlemmar skulle kunna accepteras.

Ny var den ståndpunkten inte, men det hindrade inte att den ledde till en del sänkta mungipor i regionen.

Den just nu avgörande frågan är att det kommer att vara möjligt att nå en överenskommelse mellan Skopje och Athen i den makedonska namndispyten.

Skulle det lyckas kommer Makedonien i slutet av juni få grönt ljus till processen för medlemskap i EU och i början av juli få grönt ljus till ett relativt snabbt medlemskap i Nato.

De bägge premiärministrarna Zaev och Tsipras hade långa överläggningar i Sofia, men om de sedan kommer att lyckas med att förankra en kompromiss återstår att se.

I Athen har det stora oppositionspartiet Nea Demokratia, som tydligt leder i opinionsundersökningarna, nu beslutat sig för att sätta sig på tvären, vilket enligt min bestämda mening är oansvarigt, och i Skopje sker överläggningar mellan regeringen och opposition i dag.

Ett nytt bakslag här skulle vara ett allvarligt bakslag för de nya ansträngningarna för stabilitet på Balkan, medan framsteg skulle sända en påtagligt positiv signal.

På andra sidan Atlanten pågår tydligen vissa försök att definiera vad politiken om Iran egentligen handlar om, kanske för att man inte riktigt vet hur man skall hantera relationen till bl a Europa i denna fråga.

Där handlar åtskilligt nu också om försöken att komma någonstans när det gäller handelsrelationen till Kina. Högnivådelegationerna har avlöst varandra, och resultaten meddelas endast i mycket allmänna termer, men jag misstänker att ett missriktat fokus bara på handelsbalansens omedelbara siffror medför att viktigare frågor riskeras att sopas under mattan.

Här måste Europa i sin relation göra bättre.

Utanför fönstret flyter Donau förbi.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: