Det okända Rigsfaellesskapet.

STOCKHOLM: Det blev ett intresset och stimulerande dygn för mig i en dansk huvudstad dom badade i sol och dom i varje tänkbart hänseende visade sig från sin allra bästa sida.

Gårdagens diskussion med bl a nuvarande utrikesministern Anders Samuelsson och den tidigare diton Uffe Ellemann-Jensen om EU:s utvidgningspolitik och de s k Köpenhamnskriterierna följdes av utomordentlig trevlig middag med gamla och nya vänner på Tivoli.

Denna bjöd bl a diskussion på Dansk Institut för Internationella Studier av utmaningar för Danmarks utrikes- och säkerhetspolitik framöver. Jag hade ombetts att ge mina synpunkter på landets politik, vilket krävde en viss noggrannhet.

Våra nordiska länder står nära varandra, men känsligheterna finns där trots detta.

Det finns åtskilliga områden där våra länder är olika i don politik. Historia och geografi spelar sina roller i att forma ländernas politik, och våra politiska kulturer har utvecklats under lite olika intryck.

Ett särskilt drag i Danmark är det s k rigsfaellesskapet, d v s relationen mellan Danmark, Färöarna och Grönland, vilket i praktisk politik huvudsakligen men inte enbart handlar om förhållandet till Grönland.

Och detta Grönland med sina ca 57.000 invånare är 98% av det samlade rigsfaellesskapet areal.

Dessa områden – samt Island, som dock fick sin självständighet 1944 – kom att tillhöra Danmark som en konsekvens av att de inte följde med Norge 1814 när dess band med Danmark upplöstes i Kiel-freden och ”fastlands-Norge” hamnade i en union med Sverige fram till 1905.

Intill dess hade det varit såväl norska och danska intressen – missionärer och handelsmän – som hade förekommit på olika delar av Grönland under olika perioder.

I en genomgång av dansk utrikes- och säkerhetspolitik för ett par år sedan beskrevs landet som ”en arktisk stormakt och ett mindre europeiskt land”, och den beskrivningen säger åtskilligt.

Sedan ett nytt avtal 2009 har Grönland s k självstyre efter att dessförinnan sedan 1079 haft vad som då kallades hemmastyre, och alldeles uppenbart är att man på Grönland ser en successiv utveckling mot en frigörelse från Danmark så fort de ekonomiska och andra omständigheterna så medger. Avtalet från 2009 ger explicit Grönland denna rätt.

I detta ligger många och inte alldeles enkla utmaningar, alldeles bortsett från det faktum att en sådan utveckling på ett alldeles avgörande sätt kommer att förändra vad Danmark egentligen är. Ett Danmark utan rigsfaellesskapet blir ett i många avseenden mindre Danmark – inte minst i ljuset av viktigare andra huvudstäder.

På Grönland arbetar man nu med att skriva sin egen författning, och det arbetet skall vara färdigt om några år.

Med all säkerhet kommer man i det sammanhanget att sträva efter att överföra ytterligare befogenheter från Köpenhamn till Nuuk – det finns ett 30-tal sådana som skulle kunna komma ifråga – och en kritisk fråga blir om författningens olika delar kommer att vara möjliga att rymma inom de ramar som den danska grundlagen ger.

Alldeles sannolikt är det inte, men heller inte alldeles uteslutet, att frågan om Grönlands självständighet kan komma att bli aktuell redan 2021. Och det är praktiskt taget redan i morgon.

Ekonomin betyder mycket.

I dag betalar Danmark årligen ca 3,7 miljarder danska kronor till Grönland, och det kommet nog att ta sin tid innan den grönländska ekonomin genom turism och gruvnäring vid sidan av traditionellt fiske kan utvecklas ditän att man klarar sig utan detta tillskott.

För några år sedan var nog förhoppningarna om att inte minst gruvnäringen skulle utvecklas snabbare betydlig högre.

Men sedan handlar det också om säkerhetspolitik. Det danska arktiska kommandot med högkvarter i Nuuk har ett väldigt ansvarsområde i polarområden som kommer allt mer i fokus, och uppe i norr har USA vid Thule en flygplats och radaranläggning som förblir av central strategisk betydelse för landet.

Ett Grönland som kommer säkerhetspolitiskt på drift kommer att bli föremål för de stora makternas spel på ett sätt som det är svårt att förutse utgången av. Och det är inte lätt att se att Grönland självt skulle kunna mobilisera de resurser som dagens danska övervaknings- och räddningsverksamhet har.

I dagens frågestund i folketinget sade statsminister Rasmussen att han såg ett behov av vad han kallade en modernisering av rigsfaellesskapet, men antydde inte vad han möjligen menade med detta.

Att det sades visade dock att denna fråga är viktig – och att den kommer att växa i betydelse under åren framöver.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: