Två dagar i Köpenhamn.

ARLANDA: En ny vecka inleds, och jag är på väg till Köpenhamn för två dagar av olika engagemang där.

I dag har utrikesminister Anders Samuelsson samlat ihop till en konferens med också några föd utrikesministrar om EU:s utvidgningspolitiken och de s k Köpenhamns-kriterierna.

Det var ju överenskommelsen 1993 om dessa som öppnade för EU:s stora och viktiga östutvidgning, men de är ju inte mindre aktuella i dag mot bakgrund av de utmaningar vi står inför inte minst i Sydöstra Europa.

Och i morgon talar jag för Danmarks institut för internationella studier med perspektiv på uppgifter framöver för Danmarks utrikespolitik. Så jag ser fram mot två dygn med det sydliga grannlandet.

På onsdag skall jag sedan vara hemma, men på torsdag när det av över Atlanten igen till Washington och årlig stor middag följt av International Advisory Board med Atlantic Council, men till helgen är det tänkt att jag skall vara hemma igen.

Denna måndag installeras så Vladimir Putin i Kreml för sin fjärde formella period som Rysslands president, och när han 2024 avslutar denna kommer han att ha varit sitt lands ledare i ett kvarts sekel.

Viss nyfikenhet finns kring frågan om möjliga nya ansikten i regeringen och presidentens närhet i övrigt, och om det i så fall kan signalera politiska förändringar av det ena eller det andra slaget.

Ryssland behöver ekonomiska reformer, men dessa kräver i sin tur reformer av det institutionella och juridiska systemet, och även bland dem som tror att vissa reformer kan komma finns en påtaglig pessimism om möjligheterna för dessa utan en betydligt bredare ansats.

Högre oljepriser kan ju ge en viss respit, men så mycket mer är det i grunden inte.

Samtidigt som detta pågår kring Kreml gör Italiens president Mattarella vad som kanske är ett sista försök att få ihop en mer reguljär italiensk regering. Utsikterna ör knappast särskilt goda, och det återstår att se vilka perspektiv som kan öppnas upp därefter.

På lördag måste president Trump ha beslutat sig om huruvida USA kommer att respektera det nukleära avtalet med Iran, men det allmänna antagandet förblir att han kommer att sträva efter att kliva ur också detta internationella åtagande.

Men diplomatin inte minst från europeisk sida kommer att gå på högvarv under veckan för att se om det finns någon lösning som är möjlig. Inte minst i Paris har man investerat åtskillig energi i dessa ansträngningar.

Efter gårdagens viktiga val i Libanon, är det på lördag dags för utomordentligt viktigt parlamentsval i Irak, där de valda 328 parlamentarikerna därefter kommer att utse landets både regering och president.

Den irakiska utvecklingen efter invasionen 2003 och slutet för Saddam Hussein har varit tumultartad i många avseenden, nen förhoppningsvis ger valet grunden för en viss stabilitet framöver.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: