Och nu först till New York.

BRYSSEL: Det blev en utflykt till den belgiska huvudstaden för mer privata ärenden denna lördag, men det kändes lött plågsamt att i går lämna det fina vädret hemma.

Fredagens koreanska toppmöte i Pammunjon erbjöd mycket av positiv symbolism och en del också av positiv substans, men det allra viktigaste var självfallet att det satt igång en politisk och diplomatisk process med förhoppningar om betydande förändringar senare.

Några möjligheter till framsteg i ekonomiskt samarbete finns knappast så länge de hårda sanktionerna på Nordkorea gäller, och därför blev symboliken viktigare än substansen på detta möte.

När det gäller denuklearisering, som frasen lyder, upprepade slutdeklarationen formuleringar som funnits med i motsvarande dokument vid åtskilliga tillfällen under åren. Någon egentlig nyhet innebar dessa knappast.

Och det är ju här det kommande toppmötet mellan USA och Nordkorea blir då viktigt. Detaljerna kring detta hållet man av allt att döma på att diskutera just nu.

President Trump låter i sina uttalanden som att det är ett mer eller mindre omedelbart avskaffande av alla Nordkoreas kärnladdning som är hans mål för detta toppmöte. Att det skulle låta sig göras är väl mycket osannolikt.

Även här är det väl en process som för framåt som måste eftersökas. Men det blir nog inte enkelt att nå överenskommelse om en korrekt balanserad bana av konkret nedrustning, konkret inspektionsregim och konkret lyftande av de hårda sanktionerna.

I fredags var också Angela Merkel i Washington för att efter Emmanuels Macrons försöka se om det gick att lösa upp en del av de svåra frågorna.

Det sades vänliga saker även kring dessa möten, men det är väl i stort sett det enda som var positivt,

Trump upprepade och eskalerade sin aggressiva retorik mot Iran. Att han på ett eller annat sätt kommer att kliva ut avtalet är nu så gott som säkert, och den viktiga frågan är snarare hur EU kommer att agera och vilka som blir följderna internt när det gäller den iranska politiken.

Det finns de som vill att EU delvis skall följa med i den amerikanska politiken för att på något sätt försöka att mildra den.

Risken är bara att man säljer smöret och tappar pengarna med den uppläggningen. Den som lever får se.

Inte heller när det gäller handelsfrågorna noterades några framsteg. Det förefaller sannolikt att USA nästa vecka inför de tullar på stål och aluminium också mot Europa som ju tidigare sköts upp.

Och därmed är vi de facto i ett transatlantiskt handelskrig med allt vad det kan komma att innebära.

Det är allvarligt i sig. Än allvarligare är kanske att det innebär att möjligheterna för EU och USA att gemensamt ta sig an de påtagliga kinesiska utmaningarna på detta område reduceras påtagligt.

Noteras när det gäller viktiga möten är också att USA:s nytillträdde utrikesminister Pompeo som första åtgärd satte sig på planet och åkte hit till Bryssel för att delta i Nato:s utrikesministermöte.

Förberedelser för det kommande toppmötet var den dominerande frågan, men viktigt var nog snarare de första direkta kontakterna mellan Pompeo och olika europeiska kollegor.

Men sedan dess har han lämnat Bryssel och fortsatt på en snabb tur i Mellersta Östern innan han på allvar tar över arbetet i State Departements byggnad i Washington.

För min del lämnar jag alldeles strax Bryssel och flyger över Atlanten till New York för två dagar av olika möten där. Det blir främst samtal med en del vänner i FN-arbetet, och möten relaterade till Indien, innan jag på tisdag kväll återvänder till Europa.

Och då blir det först London och sedan åter Bryssel innan jag för möjlighet att återvända till Stockholm igen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: