Macron i Vita Huset

STOCKHOLM: Det är skönt med några dagar hemma som också ger möjlighet att komma ikapp med åtskilligt som måhända borde ha gjorts långt tidigare.

I Washington har president Macron i dag avslutat sitt storstilade statsbesök med att tala i den amerikanska kongressen, vilket ju är en alldeles speciell ära. Och atmosfären kring hela besöket förefaller att ha varit mycket god.

Hur det gått i de viktigare sakfrågorna är lite mer oklart.

I går hade jag möjlighet att ta del av en del av det som TV-sändes från och kring samtalen.

Frågan om avtalet med Iran var högt prioriterad från fransk utgångspunkt, men om det fanns så mycket hopp när Trump kallade detta ”dåraktigt” och ”fruktansvärt” är väl milt sagt osäkert.

Ändå gav sig Macron tämligen långt ut med tal om ett ”nytt avtal” som dessutom skulle innehålla frågor om de nukleära frågorna i ett längre perspektiv, Irans utveckling av ballistiska robotar och olika delar av den regionala utvecklingen, främst Syrien och Jemen.

Tanken var väl att Trump skulle se detta som tilltalande och då kunna svälja det nukleära avtalet som bara en bit av den större helheten.

Men åtminstone presskonferensen gav inte många tecken på att han svalt det betet.

Och till detta kommer att det ju inte är alldeles lätt att se hur detta ”nya avtal” skulle kunna åstadkommas. I dag har uttalanden från såväl Teheran som Moskva gjort klart att intresset från deras sida är obefintligt.

Irans viktiga nationella säkerhetsrådgivare har varit i Moskva de senaste dagarna, och president Rouhani sade i ett anförande under dagen att han inte trodde att ”fastighetshandlaren” Trump begrep så mycket av frågor som dessa.

Hur det än är med den saken verkade det knappast att finnas några öppningar för nya överenskommelser och avtal. Iran står fast vid och respekterar de överenskommelser som i gåtts – det var det klara budskapet.

Föga förvånande.

Vad gäller handelsfrågorna såg jag hur Trump vid kabinettsbordet i Vita Huset gjorde ett av sina numera rätt ordinära utfall mot EU och dess gemensamma handelspolitik. Den tycker han, försiktigt uttryckt, inte om.

Men på presskonferensen undvek Macron varje polemik kring detta. Någon antydan om att Frankrike var medlem i detta förhatliga EU kom knappast, utan i stället sade han att handeln mellan Frankrike och USA var balanserad, och fick då några vänliga ord tillbaka av Trump.

Så heroiskt var det knappast.

Och på sina håll ser jag att man frågar sig om denna s k Tony Blair-taktik – så mycket omfamningar som möjligt för att kunna påverka i alla fall i någon fråga – har förutsättningar att lyckas.

Juryn sitter fortfarande i den frågan, som det heter.

Och på fredag är det så Angela Merkels tur att träda in i Vita Huset. Då kommet sannolikt de också för Sverige mycket viktiga handelsfrågorna att vara än mer i centrum.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: