Toppmöten på rad.

STOCKHOLM: Strålande sommardagar, och det är glädjande att det är den svenska våren när den är som bäst som mött också representanterna för länderna i FN:s säkerhetsråd när de har sina informella överläggningar på Dag Hammarskjölds Backåkra.

Katastrofen i Syrien lär vara den fråga de skall diskutera, men där förefaller positionerna för ögonblicket tämligen låsta.

Regimen och dess allierade, främst Moskva, är fast beslutna att fortsätta arbetet med att militärt återta kontrollen över landet. Och det är inte utan att de ser ut att lyckas med detta. Tidigare resolutioner i FN:s säkerhetsråd har ju snarast gett dem utrymme för att fortsätta detta.

I Washington råder starkt delade meningar om politiken. Presidenten vill av allt att döma att man skall dra sig ur så fort som möjligt, och tydligen diskuterar man nu att arabiska allierade skall ersätta de tämligen begränsade men politiskt betydelsefulla styrkor USA fortfarande har på syriskt territorium.

Rent tekniskt är det måhända möjligt, men politiskt skulle det innebära en betydande förändring. En liten arabisk styrka i de kurdiska områdena i norra Syrien är politiskt någonting helt annat än en liten amerikansk styrks.

I Bryssel samlar EU i veckan olika aktörer till en konferens om humanitär hjälp och återuppbyggnad, men hur det konkret skall gå till är mycket oklart.

Jag finner det svårt att se att EU skulle vilja bli bidragsgivare till regimen Assad, och jag finner det svårt att se att denna skulle tillåta genuint oberoende internationella insatser i landet.

Och till detta kommer ju de omfattande sanktioner EU har mot regimen med avsikt att bromsa den ekonomiska utv4cklkngen. Det är svårt att se att dessa skulle kunna lyftas i närtid.

Kanske skall mötet ses som främst ett sätt för EU att försöka att bibehålla en viss relevans i den syriska frågan.

Men vecka som kommer innebär andra möten av stor betydelse.

I morgon kommer Frankrikes president Macron till Washington på det första statsbesöket under president Trumps administration. Det blir säkert en mycket ståtlig tillställning, med bl a tal av Macron till kongressen på onsdag.

Och när detta är avklarat kommer Angela Merkel också till Washington för samtal i Vita Huset.

Två ämnen kommer med all sannolikhet att stå i centrum.

Dels framtiden för det nukleära avtalet med Iran.

Här ser Macron det som en viktig uppgift att försöka se om det finns någon transatlantisk kompromiss som fortfarande innebär att det viktiga avtalet ligger kvar. Åtskilliga rundor av samtal har redan avhållits kring detta.

Dels framtiden för de transatlantiska handelsförbindelserna.

Det undantag från de nya amerikanska stål- och aluminiumtullarna som EU fick löper ut den första maj, och jag skulle tro att Merkel nu vill sondera möjligheten av att börja tala om ett rätt smalt nytt handelsavtal mellan EU och USA som kunde reducera hotet av ett mer allvarligt sammanbrott.

Det blir således en viktig vecka både för de politiska och de ekonomiska förbindelsens över Atlanten.

På fredag är det så dags för det viktiga toppmötet mellan de nord- och sydkoreanska ledarna. De möts i det s k fredshuset just på den sydkoreanska sidan av demarkationslinjen i Pammunjon.

Och uppenbarligen blir det ett mycket annorlunda möte än de två tidigare koreanska toppmötena 2000 och 2007. Då var det tämligen slutna tillställningar i Pyongyang. Nu sägs det att det skall vara ett TV-sänt och öppet möte.

I mångt och mycket kommer detta möte att ses som en förberedelse till det toppmöte mellan Nordkorea och USA som man nu säger kommer att äga rum i slutet av maj eller början av juni.

I veckan som gick samlades ledningen för det s k förenade arbetarpartiet i Nordkorea för att ta del av den politiska inriktningen.

Och här sades att det arbete med att ta fram kärnvapen- och robotkapaciter som haft så hög prioritet nu nått de mål man satt upp, vilket gör det möjligt att såväl avstå från ytterligare prov som att stänga det s k nordliga provområdet för kärnvapen. I delar har detta sagts redan tidigare.

Gott och väl, men en bra bit från den ”avnuklearisering” som är kravet från det internationella samfundet.

Det sades också att prioriteten nu är att förbättra den ekonomiska utvecklingen, och det är mycket svårt att se hur detta kan ske utan också ett utvecklat ekonomiskt samarbete med främst Kina och Sydkorea.

Här kommer toppmötet på fredag med all sannolikhet att ge indikationer på vad man vill.

Toppmötet 2000 resulterade ju i den stora främst sydkoreanska industrizonen vid Kaesong strax norr om Pammunjon i Nordkorea. Den gav betydande valutaintäkter till regimen i Pyongyang, men är stängd sedan ett antal år tillbaks.

Så det är en politiskt tämligen laddad vecka som kommer.

Toppmötena står på rad.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: