Snabbt tillbaka i Belgrad.

BELGRAD: Det blev ett snabbt besök med ECFR här i dag för att följa upp tidigare samtal i regionen.

Först snabb kaffe med gamla vänner och goda bedömare, sedan lång frukost med president Vucic, därefter bra möte med premiärminister Brnabic och till slut, innan det var dags att bege sig till flygplatsen, lunch med de viktigare västliga ambassadörerna för att diskutera vägar framåt.

Framför allt handlar detta om att finna en formel för ett avtal mellan Serbien och Kosovo som öppnar upp den möjlighet för ett EU-medlemskap som för i alla fall Serbiens del skulle kunna finnas kring 2025. Ambitiöst, men inte helt omöjligt.

Men händelserna i Mitrovica i måndags har nu lett till en ny kris i relationen. Första gången är det förvisso inte, och sannolikt inte heller sista, men inte desto mindre besvärlig och starkt störande på möjligheterna.

Vi försökte att fokusera på de mer långsiktiga frågorna.

Var skall Serbien vara om ett decennium? Medlem i EU med dess möjligheter eller nedsjunken i fortsatta regionala rivaliteter? Hur kan vi skapa bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling för regionen i dess helhet så att unga människor ser sin framtid här snarare än i Tyskland eller Sverige?

Alldeles av sig självt kommer regionen inte att röra sig framåt. Det krävs ett europeiskt ledarskap som jag tror måste vara en bra bit tydligare och mer envist än det vi ser för ögonblicket.

Och det krävs förvisso också att Washington ger en hjälpande hand.

Andra krafter riskerar att dra åt andra håll. De ryska agendan är allt annat än klar, men knappast konstruktiv. Kinesiska pengar börjar att komma in. Också Turkiet har i vissa avseenden en agenda man inte kan bortse från.

Och olika EU-länder ser ibland på regionen med påtagligt olika glasögon.

Vi skall se om vi kan formulera ihop lite rekommendationer för europeisk politik.

Men nu bär det hem till Stockholm igen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: