Och nu hem från Singapore.

SINGAPORE: Sista dagen med Trilateral Commission här ägnades uteslutande åt olika aspekter av den rasande snabba utvecklingen när ett gäller artificiell intelligens och olika implikationer av denna.

Vi är bara i den försiktiga början av denna utveckling, men allt tyder på att den kommer att få revolutionerande betydelse under decennierna frammöver.

Det är först under senare år som enkel och relativt billig tillgång till mycket stor beräkningskapacitet och stora mängder data gjort det möjligt för dessa teknologier att börja att utvecklas snabbt.

Vi har dem redan i vardagslivet utan att egentligen märka av det på annat sätt än att de underlättar inte minst vårt digitala liv.

Men här diskuterade vi hur de kommer att revolutionera så skilda aktiviteter som hälsovård, livsmedelsproduktion och krigföring. Lite av detta har vi redan börjat att se.

Uppenbart är att Kina satsar stort, och med tillgång till stora mängder data utan nämnvärd hänsyn till frågor om personlig integritet är det uppenbart att man har betydande fördelar, även om det fortfarande är i USA som den mest intressanta utvecklingen sker.

I Sverige har fokus på dessa teknologier hitintills varit begränsat, men nu gör Wallenberg-stiftelserna en flermiljardsatsning på forskning kring artificiell intelligens och kvantdatorer för att säkra vår långsiktiga konkurrenskraft.

Dessa stiftelser, som är den näst största privata finansiären av forskning i Europa, är ju en mycket betydande nationell tillgång.

Det är bara att hoppas att det därtill kommer minst lika kraftfulla offentliga satsningar.

Diskussionerna har har, av lätt insedda skäl dessa dagar, kommit att handla åtskilligt om mannen i Vita Huset och vad ytterligare som kan förväntas från det hållet. Tonfallen är bekymrade.

Men en hel del om Kina har det också blivit, även om det är tydligt att värdlandet i mer offentliga sammanhang iakttar en viss försiktighet i de diskussionerna. Det stora landet är både stort och närvarande.

Utvecklingen i Kina innebär nu en tydlig förstärkning av regimens auktoritära drag med en försvagning av staten och en förstärkning av partiet.

Långsiktigt är det svårt att se att detta är till fördel för landets utveckling. Den historiska erfarenheten av alltför centraliserade regimer är så gott som entydigt negativ. Det kan se ut att fungera mycket effektivt ett mer eller mindre långt tag, men därefter inträder en betydligt mer kritisk fas, och inte alla klarar av den.

Nu vänder jag hemåt efter dagarna här. I veckan som kommer blir det en utflykt till Belgrad för samtal som följer upp de jag hade i Tirana och Pristina för någon månad sedan, men sedan utbryter påsken.

På den vidare scenen skall noteras presidentvalet i Egypten i morgon. Och det får presidentvalet i Ryssland att framstå i relativt sett god dager. Med dina 100 miljoner invånare och centrala roll och plats i arabvärlden är Egypten alltid ett land att ha i blickfånget.

I morgon är det också möte i Varna i Bulgarien mellan EU-ledningen och den turkiske presidenten Erdogan. Spänningarna är lika uppenbara som dialogen är viktig, men ett tydligt uttalande av EU-toppmötet i Bryssels i fredags om dispyter mellan Cypern och Turkiet kommer nog att ytterligare dämpa atmosfären i det mötet.

I Syrien fördjupas tragedin.

För en månad sedan antog FN:s säkerhetsråd med stora fanfarer en resolution om en vapenvila mot bakgrund inte minst av den horribla humanitära situationen kring och i Östra Ghouta invid Damaskus.

Men resolutionen hade hål som en schweizerost, och föga förvånande har regimen utnyttjat dessa till att fullborda just den offensiv som man hade hoppats att de skulle ta en paus i.

Det ser nu ut som om man lyckats i sin föresats att så gott som helt erövra det område där tidigare ca 400.000 människor var instängda.

Sju år efter början på inbördeskriget fortsätter den humanitära katastrofen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: