Trilateralt i Singapore.

SINGAPORE: När jag landade här tidigt i går morse meddelades att John Bolton blir by nationell säkerhetsrådgivare i Vita Huset. Rykten om ett skifte har gått sedan en tid tillbaka, nen nu var det svart på vitt.

Och detta innebär att så gott som alla nyckelpersoner runt Trump nu skiftats ut under de senaste veckorna.

Av de s k vuxna som förväntades moderera och kontrollera den impulsive amatören i Ovala Rummet återstår nu bara försvarsminister Mattis, och vilka möjligheter han kommer att ha återstår att utreda.

Att dessa personförändringar kommer att påverka den amerikanska politiken är alldeles uppenbart. Vi ser en frigjord Trump redo att slå in på en påtagligt annorlunda politik.

Det är nu så gott som säkert att USA i början av maj kommer att lämna det nukleära avtalet med Iran, och inrikta politiken på en successivt ökad konfrontation med landet i förhoppningen att det driver fram avgörande förändringar.

Sannolikt kommer detta att medföra att den interna politiken i Iran nu hårdnar och att regimen inriktar sig på ett krig med USA och Saudiarabien som nu inte kan anses som alldeles uteslutet.

För EU blir uppgiften att göra vad man möjligen kan för att förhindra denna utveckling. Att hålla fast vid avtalet, som ju fullt ut respekteras av Iran, är en självklar del av denna politik.

Innan detta avgörande kommer ett möte mellan de två koreanska ledarna att ha skett och mer klarhet nåtts om toppmötet mellan USA och Nordkorea.

John Bolton har tidigare uttalat sig för att bomba Iran liksom för att militärt slå till mot Nordkorea, och det blir lindrigt uttryckt spännande att se hur man lägger upp politiken gentemot Pyongyang.

Singapore är en eminent framgångsrik stadsstat som utvecklats till en av den globaliserade världens viktigaste knutpunkter under de senaste decennierna. Förvisso ingen fullständig demokrati, men dock en viktig del av den samlade västliga världens nätverk av såväl säkerhet som ekonomiska förbindelser.

Utanför här passerar en betydande del av världens handel på de stora fartyg som länkar den eurasiatiska kontinentens östligaste och västligaste delar. Flygplatsen är en global knutpunkt, och i hamnen alldeles invid är nu viktiga fartyg ur den amerikanska flottan baserad. Och de fiberoptiska kablarna knyts också ihop här.

Politik i denna del av världen handlar ytterst alltid om Kinas framväxt som en allt viktigare makt, vilka konsekvenser detta kommer att få och hur andra makter, allra främst USA, kommer att se sina möjligheter i regionen.

Kinas växande makt i alla avseenden är en allt tydligare realitet, och USA:s närvaro ses som en absolut nödvändighet för att ge regionens stater ett rörelseutrymme i olika avseenden som de annars kanske inte skulle ha haft.

Europa är förvisso också viktigt, men spelar i de strategiska frågorna inte i samma division. Man kan fortfarande ha ”High Tea” i Singapore och Hong Kong, men det är i dessa tider mest en fråga om nostalgi. Hangarfartygsgrupper är viktigare.

Den nordkoreanska regimens nukleära ambitioner är ett omedelbart hot mot säkerhetssystemet i nordöstra Asien, och därmed mot regionen i dess helhet. Och så uppfattas det såväl i Peking som i Tokyo och Washington och Moskva.

Det plötsliga beskedet om ett toppmöte mellan Pyongyang och Washington har mildrat farhågorna för en omedelbar militär konflikt. Men ingen i denna del av världen tror att frågan kan avfärdas med ett snabbt möte.

I bästa fall kan detta inleda en längre process som steg för steg mildrar risken för en större konfrontation och måhända närmar sig någon form av lösning.

Är det ett scenario son en otålig Trump och en militant Bolton är villiga och kapabla att leda och vara del av? Många har frågor, men ingen har svaret.

Gårdagen innebar också besked från Vita Huset om ekonomiska åtgärder mot Kina. Retoriken är militant, också i svaret från Peking, men vad som i detalj kommet att ske återstår att se.

Men alla börser i Asien dök neråt i går, och oron är påfallande hos alla man talar med.

Öppna krig är man förvisso rädd för, men handelskrig känns också påfallande hotande i en region som så tydligt byggt sitt snabbt växande välstånd på de snabbt växande handelsflödena i regionen och mellan denna och resten av världen.

Kring dessa frågor fortsätter diskussionens på det trilaterala mötet här under dagen och morgondagen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: