Handelskrig, EU och Kina i centrum.

ARLANDA: Det blev tack och lov lite tid hemma i går efter hemkomsten från Canada, men nu bär det iväg till Singapore med ankomst dit i morgon bitti lokal tid.

Dagens händelser är dels självklart EU-toppmötet i Bryssel med dess diskussioner inte minst om handelsrelationerna med USA och dels president Trumps väntade beslut i Washington om viktiga delar av handelsrelationerna med Kina.

I tisdags var Cecilia Malmström snabbt över i Washington, och att döma av vad som sades efter hennes samtal där finns det möjligen en liten öppning, om än jag misstänker att Washington kommer att använda en utpressningstaktik liknande den som man just nu tillämpar mot Canada i de förhandlingarna.

Om inte EU går med på vissa sker hotar man med åtgärder, men går EU med kommer åtgärderna att skjuts upp. Ungefär så skulle jag tro att tongångarna går. Och frågan är nog mest hur bred den meny man är beredd att spela på är.

Handlar det bara om stål och aluminium? Eller ligger nu också frågor om bilar och fordon i vågskålen?

Det senare skulle knappast förvåna mig.

I Washington Post har jag skrivit om hur denna dispyt om gårdagens frågor förhindrar oss att gemensamt ta hand om framtidens utmaningar, och dessa handlar till stor del om villkoren för den nya digitala världen och Kinas mycket tydliga ansträngningar att bestämma dessa.

Det är kring de frågorna som Washington och Bryssel borde försöka enas i stället för en destruktiv dispyt om gårdagens teknologier. Men president Trump verkar fortfarande leva kvar i en tid när det mest är kol och stål som det handlar om.

Diskussionerna i Bryssel om EU:s svar på den amerikanska politiken blir självfallet viktiga. Och jag hoppas att man inser vikten inte bara av att reagera på denna utan också på att få fram EU som en tydlig och kraftfull aktör för en allt friare global handel. Med ett allt starkare nätverk av handelsavtal med olika delar av världen kan EU hör spela en utomordentligt viktig roll.

Men viktigt blir också beskedet från Washington, och när det handlar om olika delar av den kinesiska utvecklingen borde det finnas betydligt bättre förutsättningar för transatlantisk enighet.

När jag landar i Singapore kommer det alldeles säkert att diskuteras åtskilligt om utvecklingen i Kina inte minst i ljuset av de förändringar som sker i anslutning till den just avslutade folkkongressen.

Att president Xi Jinping konsoliderar sin makt är alldeles uppenbart, men minst lika viktigt är hur olika statliga institutioner nu ersätts med direkt styrning av det kommunistiska partiets olika organ. Landet tar med detta ett steg tillbaka i sin utveckling.

Tongångarna i president Xis avslutande tal var tydligt bestämda, och det som ni träder fram är en mer maktmedveten och fokuserad politik på olika områden, också när det gäller den internationella utvecklingen.

Om vi kommer att få se en reformering och liberalisering av viktiga delar av ekonomin eller ej återstår att se. Det har talats om det på folkkongressen, men mycket av detta har sagts förr utan att ha avsatt så mycket av konkreta resultat. Det är ingen reformperiod som Kina i dag är inne i.

I Singapore blir det nu för mig några dagar av diskussioner i den s k Trilateral Commission med olika europeiska, asiatiska och amerikanska företrädare.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: