Med en stor granne i Söder.

OTTAWA: Det ser ut att bli en strålande vacker helg här i den kanadensiska huvudstaden, även om den för min del i kallt väsentligt kommer att tillbringas inomhus i samband med de olika diskussionerna på konferensen här med nordiska företagsledare.

Canada är ett på många sätt fascinerande land. Dess totala territorium gör det till världens näst största land, men på denna enorma yra bor bara ca 37 miljoner människor med en samlad ekonomi motsvarande ungefär de nordiska och baltiska ländernas ekonomier.

Men Canada är ett immigrationsland. Under det senaste halvseklet har invånartalet tredubblats, och i den offentliga debatten talar man om att landet steg för steg skall röra sig upp mot 100 miljoner invånare.

Det låter mycket, men avviker bara marginellt från vad en fortsättning av dagens trender skulle resultera i. Årligen tar man emot ca 300.000 människor som vill bli medborgare i och söka sin framtid i detta land. Och gradvis förändras självfallet Canada som ett resultat av detta.

I landets största stad Toronto – som ses som en av de mest kreative och attraktiva städerna i hela norra Amerika – är redan en majoritet av invånarna födda utanför Canada, och det säger sig självt att den andelen successivt ökar.

I grunden fungerar detta väl, därför att det ingår i landets själva identitet av många av dess invånare kommer från andra delar av världen.

Steg för steg försöker man också bygga bättre förståelse med de olika grupper som kollektivt kallas First Nations, och som ju fanns här långt innan de första européerna anlände. Totalt handlar det om närmaste en miljon människor, men uppdelande på ett stort antal olika grupperingar och folk.

Länge var Canada en fråga om dess brittiska versus dess franska historia och spänningen mellan dessa olika identiteter. Länge fanns det ju en aktiv opinion för ett självständigt Quebec, men gradvis har den frågan svalnat.

Men nu måste identiteten definieras betydligt mycket bredare.

I landet finns den tredje största gruppen av ukrainare efter Ukraina och Ryssland, och till andra grupper kan noteras en betydande grupp sikher från Indien som är mycket väl företrädd i landets politiska liv med bl a flera regeringsledamöter och ledaren för ett av oppositionspartierna.

En effekt av detta är hur frågeställningar i en annan del av världen kommer rakt in i landets politiska liv, någonting vi ju inte heller är alldeles obekanta med från vårt eget land. Och i detta finns självfallet både för- och nackdelar.

Här i Canada säger det sig självt att relationen till den stora grannen i söder är mycket viktig, så till den bilda grad att dessa frågor närmast dominerar både media och den allmänna debatten.

Nu försöker ju Trump i grunden omförhandla det framgångsrika frihandelsavtalet NAFTA med Canada och Mexico, och till detta har nu också kommit hot om nya tullar på stål och aluminium.

Den trumpska agendan på den globala scenen är så gott som helt och hållet motsatt den kanadensiska agendan, och det säger sig självt att detta leder till betydande spänningar.

Och om detta kommer vi alldeles säkert att få höra mer under de närmaste dagarnas diskussioner.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: