Statsmord, ryskt val och kinesiskt envälde.

STOCKHOLM: Dimmig, disig och murrig vinterdag . Vi är på väg in i den långa slaskiga tid som förr eller senare förväntas leda till vår.

I morgon lämnar jag dock Stockholm för först ett rätt snabbt nedslag i Fort Myers i Florida och senare en lite längre period i den kanadensiska huvudstaden Ottawa med anledning av en större nordisk näringslivskonferens där.

Det kommer alldeles säkert att handla åtskilligt om de nu högaktuella handelsfrågorna, men också om de nya teknologier som håller på att omvandla den globala ekonomin. Och geopolitikens roll är omöjlig att bortse från i dagar som dessa.

De senaste timmarnas nyhet är att den brittiske premiärministern nu tydligt pekar ut Ryssland som skyldig till mordet i Salisbury på den avhoppade agenten.

Hon sade att det var ”högst sannolikt” att så var fallet eftersom mordet skett med en mycket avancerad art av nervgas av en typ som utvecklats i stor hemlighet av Sovjet på 1970- och 1980-talet och som getts egenskaper specifikt för att undgå upptäckt.

Kreml har nu getts något dygn att komma med en förklaring, och är den inte tillfredsställande hotar den brittiska regeringen med substantiella motåtgärder.

Sannolikheten för att Kreml kommer att komma med en tillfredställande förklaring är asymptotiskt närmande sig noll, så det blir intressant att lyssna på London på onsdag.

Fortfarande är Storbritannien medlem av EU, och i en situation som denna vore det högst lämpligt att också EU i dess helhet uttalade sig. Vi vill inte ha ryska statsform på våra territorier i några länder över huvud taget, och det borde kunna sägas med ett visst eftertryck.

Borta i Peking har den s k nationella folkkongressen godkänt det förslag till författningsändring som i princip gör det möjligt för nuvarande Xi Jinping att göra sig till ledare på obestämd tid.

Detta framställs som ett sätt att stärka Kina i en tid av olika utmaningar, men är i själva verket en försvagning. Regimer beroende av en person är i det långa loppet aldrig starkare än de regimer vars styrka ligger i dess institutioner snarare ä-n i dess personer.

Och det var ju just mot bakgrund av Kinas katastrofala erfarenheter av en person med för mycket makt som man ville begränsa mandatperioden och gradvis bygga också en fungerande statsapparat.

Men nu går Kina motsatt väg. Den personliga makten stärks, och det är uppenbart att statsapparaten allt tydligare underordnats partimaskineriet. På kort sikt sträcks förvisso makten, men på lång sikt är det inte så en sofistikerad jätteekonomi som den kinesiska, med dess ökade globala roll och betydelse, kan styras.

På närmare håll närmar vi oss nu det ryska presidentvalet på söndag.

Spänningen vad gäller vem som skall vinna är tämligen begränsad, men det innebär alls inte att valet och dess resultat saknar intresse.

Alexej Navalny har föga förvånande förhindrats att ställa upp i valet, trots att hans möjligheter att ens komma i närheten av att vinna hade varit mycket begränsade. I stället uppmanar han nu till en röstbojkott, och detta har lett till ytterligare splittring i det liberala lägret eftersom andra, inte minst Ksenia Sobchak, beslutat att ställa upp.

Också hennes chanser är begränsade, men det är inte ointressant vilket stöd hon får.

Det som inleds med detta val är förberedelserna för eran efter Putin, och mycket handlar om olika typer av positionering inför denna och de olika andra val som kommer att hållas innan dess.

Något fritt och rättvist val är det förvisso inte tal om, men samtidigt är det uppenbart att Kreml är mån om att det skall se så snyggt och ordentligt ut som möjligt. Ett alltför lågt valdeltagande kan ses som tecken på bristande legitimitet, och alltför uppenbar manipulering med processen kan lätt leda till reaktioner.

Så vi har all anledning att följa också den utvecklingen med intresse.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: