Gårdagens i stället för framtidens frågor.

STOCKHOLM: Helg hemma efter sedvanlig final i Melodifestivalen i går kväll och innan dess ett par dagen på Brussels Forum.

Och de var detta år knappast mindre intressant än tidigare.

Det trumpska beskedet om nya tullar på stål och aluminium har ställt till rejält med oreda i den transatlantiska relationen, och det var självklart att det diskuterades åtskilligt kring detta.

Cecilia Malmström fanns på plats, uttryckte sig påtagligt bestämt om det farliga i den amerikanska politiken i detta avseende, men än tydligare var USA:s tidigare handelschef och tidigare chef för Världsbanken Robert Zoellick.

Skälet till åtgärderna såg uteslutande ligga i den amerikanska inrikespolitiken.

Ett viktigt val i Pennsylvania på tisdag ansågs spela en viss roll, men grundläggande är självfallet den protektionistiska politik som president Trump fast och fullt tror på.

För Robert Zoellick låg de stora farorna i fortsättningen av den konflikt som nu inletts, och han skisserade scenarior som t o m kunde sluta med att USA drar sig ur världshandelsorganisationen WTO.

För EU gäller det nu att agera med tydlighet och med en viss strategisk blick. Varje möjlighet att få USA att ändra kurs måste självklart utnyttjas, men man för inte heller veka undan för risken för att vi hamnar också i de värsta av de möjligheter som Robert Zoellick skisserade.

I går hade Cecilia Malmström samtal i Bryssel med sina amerikanska och japanska kollegor, vilket var planerat sedan länge, och där försökte hon alldeles säkert att se om det finns några öppningar i den amerikanska positionen.

Men från presidenten själv kom ett tweet som visar att han snarare är beredd arr trappa upp konflikten med EU – men som samtidigt kan innebära en öppning.

Översatt till mer sammanhängande språk förefaller han säga att om det inte blir en överenskommelse om sänkta tullar kommer han att klippa till med ökade tullar framför allt på fordonsimport från EU.

Och för honom förefaller det att handla framför allt om personbilar. Där är EU:s tullar något högre än USA:s, medan det när det gäller lastfordon är tvärt om.

I sak finns det självfallet åtskilligt som talar för att ta bort alla dessa tullar, och det var ju bl a det som låg i de TTIP-förhandlingar som lades på is när Trump tillträdde. Men om det är klokt att ge sig in i en handelsförhandlingar med USA just nu kan det nog råda delade meningar om.

På torsdagskvällens middag kom jag att tala en hel del med USA:s f d utrikesminister Madeleine Albright och landets f d politiske chef på State Departement om utvecklingen i Nordkorea och olika möjligheter och faror.

Den förra har ju varit där och förhandlat med ledningen en gång, och den senare ytterligare en gång.

Men ingen av oss hade väntat att vi skulle vakna upp till beskedet om ett toppmöte mellan president Trump och president Kim Jong Un.

Att man i Pyongyang har strävat efter en direkt förhandling med Vita Huset är i och för sig ingen nyhet.

Förslag om sådana toppmöten har förts fram vid flera tidigare tillfällen, men då avvisats med att vissa krav måste vara uppfyllda, och att samtal bäst fler i den krets av sex stater som varit närmast engagerade.

Om man i Pyongyang väntat att förslaget denna gång skulle accepteras är väl högst osäkert, och det man sett i media är ju att beslutsgången i frågan när de sydkoreanska representanterna infann sig i Vita Huset för att berätta om sina samtal var högst summarisk.

Men nu har man i alla fall slagit in på denna väg, och alldeles självklart är det en m,helighet som måste prövas.

Jag har ju skrivit tidigare i artiklar att man borde inleda direkta förhandlingar om ett fredsavtal efter det krig som avslutades 1953 med bara ett vapenstillestånd. Och inom ramen för dessa förhandlingar skulle det då vara naturligt att ta upp också frågan om att få Nordkorea att avstå från främst sitt kärnvapenprogram.

Om USA är redo till detta steg återstår att se. Intrycket är att den diplomatiska beredskapen för att nu verkligen ge sig in i förhandlingar med Nordkorea är begränsad.

Det är mycket som måste sorteras ut innan mötet verkligen kommer till stånd, och olika besked efter det inledande beskedet ger ett intryck av att man håller på att få lite kalla fötter i frågan.

Notabelt är dessutom att informationen om president Trumps beredskap för ett möte ännu inte har förekommit i nordkoreanska media.

Men mycket annat stod också på dagordningen i Bryssel.

För min del handlade det om diskussioner om USA:s respektive EU:s relationer med Kona samt om den digitala och högteknologiska utvecklingens mer geopolitiska konsekvenser framöver.

Den kinesiska satsningen inte minst på artificiell intelligens är massiv och målmedveten, och skulle dessa framtidsteknologier om ett decennium eller två komma att domineras av Kkna är det mycket i världen som kommer att förändras.

Och det är ju frågor som dessa som borde stå i centrum för en dialog mellan Bryssel och Washington i dessa tider.

Att diskutera ståltullar är att diskutera gårdagens i stället för framtidens frågor.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: