Koreansk osäkerhet och balkanska förhoppningar.

STOCKHOLM: Världens ögon torde just nu vara fokuserade på vinterolympiaden i Pyeongchang.

Det handlar såväl om intresset för just vintersport, men också om kontakter mellan de bägge koreanska staterna och vad detta kan komma att innebära.

Förtjusningen över dessa verkar känna sina gränser i Vita Huset, där man ser att tonlägena i Seoul och Washington när det gäller relationerna med regimen i Pyongyang börjar att skilja sig åt på ett påtagligt sätt.

Vad detta kommer att innebära i sak är det nog ingen som vet.

Avgörande blir vad som händer efter olympiaden. Kommer Pyongyang då att återuppta främst sina robot- men kanske också kärnvapenprov? Eller kommer man att ta en så lång paus att det öppnar för någon form av samtal?

Om detta kommer det att spekuleras flitigt under de kommande veckorna, och jag skulle tro att vi får vänta ett antal månader innan det blir möjligt att börja se någon typ av svar på de frågorna. Tills vidare får vintersporten dominera.

På närmare håll har CDU/CSU och SPD nu enat sig om en 177 sidor lång text som grundval för en ny stor koalitionsregering, och man har också enats om sammansättningen av den kommande regeringen.

Men detta innebär inte att allt är i hamn.

Om två veckor skall SPD:s 460.000 medlemmar i en omröstning ge tummen upp eller tummen ned för den tänkta koalitionen. Och alldeles uppenbart är missmodet ute i partiledarna betydande.

I sak förefaller SPD ha fått ut åtskilligt ur förhandlingarna. Angela Merkel satt i en besvärlig situation.

Att man fått ge upp positionen som finansminister svider speciellt i ett CDU/CSU där man fruktar att SPD vill öppna plånboken också för misskötta länder i olika delar av eurozonen, någonting Angela Merkel lite lamt bemöter med att det sista ordet i dessa frågor i alla fall ligger i förbundsdagen.

Men missmodet i SPD handlar nu dels om koalitionen i största allmänhet – majoriteten på den extra partikongressen för att gå in i de formella förhandlingarna var ju påtagligt smal – och dels olika peresonfrågor med frågan om utrikesminister i centrum.

Såja fruktar att det är upplagt för fortsatt osäkerhet i regeringsfrågan i Berlin. Det mesta talar nu för att det blir denna regering, men alldeles säkert är det fortfarande inte.

Och alldeles självklart har detta också europeiska återverkningar. Inte minst i Paris finns en otålighet över att den politiska osäkerheten i Berlin. President Macronb må hålla tal om allt som Europa borde göra, men så länge Berlin inte finns med blir det bara ord.

I Bryssel presenterade kommissionen i tisdags sitt förslag till ny strategi för utvidgning av ERU:s medlemskrets med de återstående staterna på Balkan.

Det var ett ambitiöst dokument, som i allt väsentligt förefaller att ha fått ett gott mottagande, men som kommer att kräva en än mer ambitiös politik för att föra i hamn under de kommande åren. Man har satt 2025 som ett år då det skulle kunna vara möjligt för Serbien och Montenegro att ta steget in i värmen, men det kräver en betydande acceleration för att vara möjligt att åstadkomma.

Jag kommer att återkomma till dessa frågor under den närmaste tiden.

Till de mer omedelbara utmaningarna i regionen här striden om namnet Makedonien. Jag skrev om asaken i Washington Post i veckan, och kan bara hoppas att diplomatin för att få till stånd en lösning kommer att förstärkas under de kommande veckorna.

En fortsatt grekisk blockering av Makedonien i såväl Nato som EU skulle undergräva förutsättningarna för att den strategi för stabilitet i regionen som nu presenterats skulle kunna lyckas.

I veckan som gick hade jag anledning att ägna mig också en del åt nordeuropeisk säkerhetspolitik. Jag var i Trondheim på det norska flygvapnets årliga stora konferens, och några dagar innan hade jag varit på vårt eget militära högkvarter för att tala om samma saker.

Det norska flygvapnet inleder nu den stora omställningen från gamla F16 till betydligt modernare F35 med de ökade möjligheter som detta innebär, och därtill kommer att man också beställt moderna amerikanska P8-flygplan för oceanövervakning inte minst mot ubåtar.

Lägg till detta betydande förändringar i baserna och det handlar om mycket betydande förändringar och – när allt är på plats – förbättringar.

I Danmark har träffats överenskommelse mellan partierna som också innebär förstärkningar av försvarets på olika områden.

Möjligheterna till medverkan i olika internationella insatser förstärkas, med bland annat specialförband, och speciellt intressant är att man öppnar för att anskaffa avancerade SM3-robotar för luft- och robotförsvar från marina fartyg redan utrustade med mycket avancerade radarsystem.

Den utvecklingen skall bli intressant att följa.

Nu blir det helg hemma efter en vecka som i allt väsentligt tillbringats i Stockholm – Trondheim är inte så långt bort.

I nästa vecka väntar Paris och den stora säkerhetskonferensen i München.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: