Lite om Syrien och om Balkan.

STOCKHOLM: En helg hemma i huvudstaden skadar förvisso inte. Så värst mycket av vinter ser man dock ännu inte av på dessa breddgrader – från Gävle och norrut lär det däremot se dramatiskt annorlunda ut.

Den föregående veckan såg det stora ryska försöket att åstadkomma politisk stabilitet i Syrien genom den stora konferensen med olika syriska politiska grupperingar i Sochi. Men delar av oppositionen beslöt att inte komma, andra bjöds inte in och motsättningarna också under själva mötet var uppenbarligen betydande.

Samtidigt fortsätter den turkiska militära operationen mot PYD-styrkor i Afrin-området i nordvästligaste Syrien. Att dessa har tydliga länkar till terrorstämplade PKK råder det knappast någon tvekan om, att i USA i andra delar av Syrien gett dessa stöd i kampen mot Daesh är också ett faktum.

I viss mån parallellt med detta sker operationer av Assad-regeringen mot den återstående oppositionskontrollerade enklaven i norr kring staden Idlib. Att det här, liksom i delar av Eufrat-dalen mot sydöst, finns kvar styrkor från Daesh förefaller också klart.

Vad som kommer att ske med de betydande områden som kontrolleras av PYD återstår att se. Delar av dessa är arabiska snarare än kurdiska, och här finns också jordbruks- och oljeområden som regimen i Damaskus torde ha ett betydande intresse av.

Det skulle inte förvåna om PYD gör en faktisk överenskommelse med Damaskus i dessa frågor.

Man respekterar Syriens territoriella integritet, får en faktisk autonomi tyst accepterad och gör någon form av uppgörelse om ekonomiska faktorer. PYD har tidigare knappast uppvisat någon större entusiasm att kämpa mot regimen i Damaskus så länge dess kontroll över vissa områden accepteras.

Nu är det under FN och Staffan de Mistura som ansträngningarna att åstadkomma fred skall fortsätta. Men någon överenskommelse värd namnet finns knappast vid horisonten. Kanske kan ett gradvis avstannande av strider i område efter område, förenat med olika lokala överenskommelser vara en möjlig väg framåt.

Men stora frågor kommer också i ett sådant scenario att hänga i luften.

Åtskilliga vill inte ta i Assad-regeringen med tång, och det är svårt att föreställa sig att t ex EU kommer att häva sanktioner och bidraga till den enorma återuppbyggnad som kommer att krävas så länge ingen tydlig politisk förändring skett.

Ett visst återvändande av flyktingar från främst Libanon och Jordanien förefaller att ha skett under förra året, men hur mycket av detta som kommer att kunna fortsätta är också högst oklart. Och i t ex Turkiet torde det stora antalet flyktingar nu gradvis ha etablerar sig.

På lite närmare håll kommer utvecklingen på Balkan att komma i nytt fokus under den kommande veckan.

På tisdag presenterad Europakommissionen sitt förslag när det gäller ny ansats för utvidgningspolitiken för återstående länder i regionen, och det kommer tillsammans med andra aktiviteter att utlösa en ny aktivitet i frågan under de kommande månaderna.

Men problemen som måste lösas är betydande.

I dag har starka nationalistiska krafter marscherat i Athen för att protestera mot försöken att få till stånd en kompromiss mellan Grekland och Makedonien om den senare statens namn. I grunden handlar det om en kamp om arvet efter Alexander den Store.

Men denna motsättning har lett till att Athen blockerar Makedoniens möjligheter att komma med vare sig i Nato eller EU, och detta riskerar på sikt att leda till ökade spänningar k detta kulturellt delade land. Och EU:s samlade ansats i regionen äventyras.

Och det finns åtskilliga fler hot och hinder.

Olösta gränsfrågor som måste hanteras om de inte skall bli nya stoppklossar i processen. Och inte minst frågan om ett formellt folkrättsligt erkännande av Kosovo från främst Serbiens sida. Laddningen i den frågan skall alls inte underskattas.

Till detta skall så självfallet läggas alla frågor om utvecklingen av tillräckligt stabila rättsordningar och konkurrenskraftiga ekonomier. Agendan är betydande, men det är bra att EU efter en period av lätt sovande nu börjar att i alla fall ta tag k den.

För min del stundar en vecka i allt väsentligt hemma i Stockholm.

Nåja, på tisdag blir det en utflykt till Norge för att besöka en konferens med det norska flygvapnet och diskutera den internationella utvecklingen där.

Men sedan planerar jag att återvända hem igen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: