Tumult, framgång och dialoger i Washington.

WASHINGTON: Så här på lördagseftermiddagen blev det några timmar över innan det är dags att bege sig sv till Dulles-flygplatsen för vidareresa tillbaka till Europa.

Och vädret här går det sannerligen inte att klaga på. Milt och soligt och vackert. Et blev en härlig promenad ner till muséerna nere i centrala staden, och detta skriver jag från cafeterian i Museum of the American Indians, som tillhör mina favoriter när det någon gång blir någon tid över vid olika besök här.

Det har varit rätt omtumlande dagar i den amerikanska politiken när jag varit här.

Något av ett lågvattenmärke för president Trump var det onekligen när han retweetade anti-muslimska hatvideos från extrem brittisk organisation. Den brittiska vreden, också i offentliga och officiella uttalanden, var naturlig.

Därefter kom plötsligt läckor från Vita Huset – med all sannolikhet avsiktliga – om att man avsåg att inom kort avskeda utrikesminister Tillerson. Någonting som många ansett ofrånkomligt höll på att rycka närmare – men har ännu inte inträffat.

Däremot är det ju ofrånkomligt att landets utrikesminister i och med detta är än mer skadskjuten.

Ovanpå det erkände presidente f d säkerhetsrådgivare Flynn att han ljugit för FBI – och sådant ser man utomordentligt allvarligt på i detta land.

Det var kris på kris på kris på ett sätt som även med de mått som gäller denna administration var lite utöver det vanliga.

Men så lyckades man dock få igenom sitt förslag till skattereform i en omröstning i senaten i går, och därmed kommer president Trump under sitt första år att kunna inregistrera i alla fall en inrikespolitisk framgång.

Reformen innebär en rejäl sänkning av bolagsskatten, vilket även demokraterna sagt att de ville göra, men är i övrigt kontroversiellt framför allt för att den innebär en risk för en betydande ökning av de redan betydande underskotten i den federala budgeten.

Från Vita Huset sägs att detta kommer att klaras av genom ökad tillväxt, men så verkligen blir fallet i den utsträckning man säger anses nog allmänt ganska tveksamt.

Att den amerikanska ekonomin går bra just nu råder det dock ingen tvekan om, och Trump meddelar ständigt att börsen slår nya rekord. Så är det förvisso, men gäller ju inte bara USA, utan är ju i betydande grad en återspegling av en global ekonomi som går påtagligt bättre.

Det känner vi ju av också i Sverige.

Mina dagar här har dock handlat om samtal kring olika internationella utmaningar.

Först i regi ECFR under torsdagen med frågan om relationerna med Iran och det nukleära avtalet i centrum. Det blev möten både på State Departement och uppe i senaten om detta.

Sedan från torsdag kväll informell transatlantisk dialog i den grupp kring dessa frågor som möts två gånger om året. Senast var det i våras i Berlin.

Vi inledde i torsdags kväll med middag och diskussion med presidentens säkerhetsrådgivare McMaster och fortsatte sedan under större delen av gårdagen med diskussioner fokuserade på relationerna till Ryssland, utmaningarna i Asien med framför allt Nordkorea och utvecklingen i Mellersta Östern inklusive – igen! – den iranska frågan.

Tydligt är att olika positioner i administrationen nu börjar att komma på plats, och på de områden vi diskuterade hade vi med oss de ansvariga i Vita Hus-staben samt på utrikesdepartementet, vilket inte had varit möjligt tidigare.

Hit hade för dessa samtal, liksom för andra samtal i anslutning till dessa, kommit nyckelpersoner från Paris, Berlin, London och Bryssel vilket svarade för viss tyngd i fen europeiska representationen.

Det positiva intryck jag för med mig är att administrationen på dessa mer operativa nivåer nu börjar att fungera – det mindre lugnande är att det finns betydande frågetecken kring vart politiken i viktiga frågor är på väg.

Den nordkoreanska frågan oroar stort, och det är tydligt att det förbereds olika optioner för hur den kan hanteras. Någon diplomatisk öppning finns knappast – försök att få till stånd en sådan har hitintills avvisats tämligen bryskt från Pyongyang.

Och den interkontinentala missil som testades härom dagen markerade ytterligare ett viktigt steg när det gäller den kapacitet man faktiskt har.

Det blev åtskilliga diskussioner också kring utvecklingen i Mellersta Östern.

Här talas det mycket om de destabiliserade aktiviteterna från Iran, men åtskilliga i våra diskussioner ansåg att det nog snarare var Saudiarabien som svarade för äventyrlig destabilisering i regionen just nu.

Och det europeiska budskapet om vikten av att stå kvar vid det nukleära avtalet med Iran förs fram tydligt på alla kanaler som står till buds.

Men nu lämnar jag snart Washington, och nästa destination är Schloss Elmau uppe i de bajerska alperna.

Här samlas vi för en ”fördiskussion” för den stora internationella säkerhetskonferensen i München i februari.

One Response to Tumult, framgång och dialoger i Washington.

  1. slaszlos skriver:

    Trevlig resa och 1:e advent !

%d bloggare gillar detta: