Ottawa, Toronto och nu lite försenat Halifax.

HALIFAX: Med viss försening har jag nu anlänt till Halifax på den kanadensiska Atlant-kusten för den internationella säkerhetskonferensen här.

Jag missade kvällens middag, men ansluter i morgon bitti.

Det var i går eftermiddag som jag anlände till huvudstaden Ottawa, och mitt ärende där var huvudsakligen förberedelser för en större mer näringslivsorienterad konferens där i början av nästa år.

Med det nya frihandelsavtalet mellan EU och Canada har det skapats bättre förutsättningar för handel och ekonomiskt samarbete, och det är viktig att ta tillvara på detta.

Och till detta kommer att Canada är intressant när det gäller också nya teknologier. Man ligger t ex långt framme när det gäller delar av det viktiga området artificiell intelligens.

I dag på morgonen blev det dock tidigt flyg till den lilla flygplats i Toronto som får Bromma flygplats i Stockholm att framstå som utomordentligt ocentralt lokaliserad.

Och staden visade sig i dag från sin bästa sida.

Toronto är i dag kanske Nordamerikas mest dynamiska stad. Befolkningsmässigt har man just passerat Chicago, och det är värt att notera att mer än hälften av stadens befolkning är födda utanför Canada.

Här blev det bl a pastasallad och ett par timmars samtal med utrikesminister Chrystia Freeland om åtskilligt på dagordningen just nu.

Och med viss försening blev det sedan en två timmars flygning från Toronto hit till Halifax och begivenheterna här i morgon och på söndag.

I centrum för mycket här just nu står oron för vart Trump-administrationens handelspolitik, främst men inte enbart vad gäller det nordamerikanska frihandelsavtalet NAFTA, egentligen är på väg.

Förhandlingar pågår, men kraven på förändringar från Vita Huset är så långt gående att man här i Canada inte sällan möter farhågor för att det hela kommer att haverera helt. Och att detta kanske är vad man i Vita Huset egentligen vill.

Kanske ännu viktigare är detta i förhållande till Mexico.

Där riskerar Trumps politik att påtagligt öka risken för att man nästa sommar väljer en explicit anti-amerikansk och vänsterinriktad ny president med allt vad detta på sikt kan komma att innebära.

En viktig mexikansk reformperiod kan bytas i sin motsats, och problemen i regionen dramatiskt förvärras.

Trump kastade ju också det framförhandlade TPP-avtalet med 11 andra länder i Stilla Havs-området i papperskorgen, men här har dessa nu under japansk och australisk ledning gått vidare mot ett TPP11-avtal som ju dramatiskt illustrerar den amerikanska reträtten i dessa frågor.

Canada kommer alltid att ha nära relationer till USA, men det är svårt att inte slås av den oro man möter i olika samtal för de konkvenser i olika avseenden den amerikanska politiken just ju kan få.

Och situationen påverkar självfallet också oss européer. Vi är för vår ekonomiska utveckling beroende av en fungerande världshandel, och denna förutsätter avtal och regler som är accepterade och respekterade av alla.

I grunden är det ju också i detta som mycket av Västs framgång under epoken efter 1945 ligger.Västeuropas återuppbyggnad och integration blev möjlig, liksom Japans integration i den globala ekonomin och Öst- och Sydostasiens spektakulära utveckling.

Men denna politik ifrågasätts nu av en amerikansk administration med helt andra prioriteringar.

Det bekymrar. Stort.

Hemma i Sverige har det varit socialt EU-möte i Göteborg. Och självfallet är det viktigt och bra med både EU- och andra internationella möten i Sverige.

Men lite av pratmöte var det ju. Inget formellt EU-toppmöte och inga formella beslut, men självfallet har dialogen om hur olika länder kan föra den sociala dimensionen i sin politik vidare ett betydande värde.

Och i allt väsentligt handlar det ju här om frågor som sköts bättre på den nationella än på den europeiska nivån.

För den intresserade kan noteras att jag de senaste dagarna publicerat dels en kolumn med Washington Post om farorna med Trump-administrationens politik i Mellersta Östern och dels en dito med Project Syndicate om de faror som ligger i olika länders utveckling av offensiva
cyberförmågor.

Och dessa senare kolumner dyker ju regelmässigt upp i ett antal tidningar på olika ställen i världen.

Regelmässigt här borta i Canada tittar jag på twitter-flödet för att se vad som möjligen händer när det gäller försöken att bilda en ny regering i Berlin.

Egentligen var det torsdag som var den avgörande dagen, men nu fortsätter ansträngningarna uppenbarligen under helgen.

Det verkar som om motsättningarna mellan bajerska CSU och de Gröna om flyktingpolitiken utgör ett betydande problem, om än icke det enda.

Men detta är viktigt.

Utan en fungerande regering i Berlin haltar Europa.

Jag håller tummarna för att man trots de betydande problemen lyckas att få det hela att gå ihop.

Det blåser snålt från Nordatlanten här i Nova Scotia.

Men i morgon hoppas jag på bra diskussioner.

2 Responses to Ottawa, Toronto och nu lite försenat Halifax.

  1. […] Ottawa, Toronto och nu lite försenat Halifax. Källa: Carl Bildt {$excerpt:n} Ottawa, Toronto och nu lite försenat Halifax. […]

  2. Gustav Perman skriver:

    Kan det dynamiska Toronto möjligen bero på att Kanada ställer helt andra krav på invandrarna än vad den humanitära stormakten Sverige gör.

%d bloggare gillar detta: