Kina efter partikongressen.

KASTRUP: Efter en trevlig helg i ett soligt Halland är det för min del åter dags att styra kosan utåt.

Efter ett anförande i Cannes i morgon på International Security Forum där – med cybersäkerhet och cyberkonflikter i centrum – blir det något dygn i norra Italien innan det bär av till Abu Dhabi för några dagar där.

Konflikten på den koreanska halvön fortsätter att vara i centrum.

USA:s försvarsminister Mattis besökte den demilitariserade zonen men förklarade att de var diplomati som var instrumentet att lösa krisen, vilket i viss utsträckning kontrasterade med tongångarna från Vita Huset.

Mina egna slutsatser från diskussioner kring denna fråga sammanfattade jag i en artikel för Project Syndicate som sedan dess publicerats i ett antal tidningar runt om i världen.

Och länk till den artikeln finns i sedvanlig ordning på mitt Twitter-konto.

Annars har världens ögon varit fokuserade på Peking och det kinesiska kommunistpartiets 19:e kongress där.

Partichefen Xi Jinpings öppningsanförande på stadiga tre timmar och tjugo minuter var offentligt, men i övrigt har allt skett bakom synnerligen slutna dörrar. De sju ledamöterna av politbyråns stående kommitté – kärnan i det kommunistiska systemet – presenterades för pressen när allt var över och bekräftade Xi Jinpings allt starkare position.

Att en hänvisning till hans s k tankar nu officiellt skrivits in i partiets stadgar bekräftar bara den bilden ytterligare.

Det var ett maktmedvetet parti som trädde fram på kongressen, med den uttalade ambitionen att till 2050 göra Kina till världens ledande nation i snart sagt varje hänseende.

Om det har förutsättningar att lyckas eller ej kan man sätta en del frågetecken för, men ambitionen är tydlig, och kommer att sätta allt starkare globala avtryck under åren som kommer.

Och att förhålla sig till denna utveckling – geostrategiskt, politiskt, militära, ekonomiskt – kommer snabbt att stiga fram som en avgörande utmaning för andra globala aktörer, USA mycket tydligt och EU förvisso inte mindre så.

Någon politisk öppning finns det inga tecken på i detta Kina.

Tvärt om stärks partiets makt över samhällslivets olika delar, och makten över partiet centraliseras dessutom än mer.

Om detta sedan kommer att fungera i det längre perspektivet är en annan fråga – överdriven centralisering brukar förr eller senare leda till problem.

Den ansats till ekonomiska reformer som fanns på det s k tredje plenarsammanträdet efter den föregående partikongressen har sedan dess till betydande delar stannat av.

Om framtiden i dessa avseenden gavs inga avgörande besked på denna kongress. Det talades om fortsatt öppenhet för utländska investeringar i Kina, och för handel över världen, men vad detta konkret kommer att betyda återstår att se.

Men det är utan tvekan ett maktmedvetet och ambitiöst Kina som nu allt tydligare träder fram.

Och som omvärlden har att förhålla sig till.

One Response to Kina efter partikongressen.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    När Sverige räknar sig som fossilfritt 2030?? inkluderar detta då även importerade varor tillverkade bara med fossilfri el?
    Undrar om Kina kan klara detta 2050?

%d bloggare gillar detta: