Dialog i Bodrum.

BODRUM: Lite muligt men fortfarande angenämt varma dygn här nere vid östra Medelhavet, där ett antal tankesmedjor traditionellt vid denna tid på året brukar försöka slå sina mer eller mindre kloka huvuden samman.

I fokus har varit utvecklingen i den vidare Mellersta Östern liksom alldeles självklart utvecklingen i Turkiet och landets relationer till EU på kort och på lång sikt.

I dessa dagar har turkiska styrkor gått in i Idlib-provinsen i nordvästra Syrirn som ett led i försöken att bekämpa de mer extremistiska element som samlats där. Och lite längre österut ökar spänningarna kring KRG-provinsen i Irak efter den folkomröstning om självständighet som jag skrivit om tidigare.

Steg för steg håller Daesh på att förlora sina sista territoriella bastioner, men det innebär förvisso inte att utmaningarna vare sig vad gäller Daesh eller i den regionen är över. Vi går in i en post-kalifat period som förvisso inte kommet att bli enklare.

EU:s relationer med Turkiet står på agendan för informell diskussion när EU:s stats- och regionchefen samlas till ordinarie toppmöte not slutet av den kommande veckan, men jag ser inga mer dramatiska formella förändringar i frågan vid det mötet.

Den kritiska punkten kommer i vår nästa år, efter det att kommissionen publicerat sin utvärdering av utvecklingen i landet. Det finns röster som då vill helt stoppa varje form av anslutningsförhandlingarna med Turkiet.

Till stor del är detta nu en tämligen akademisk debatt.

Kollapsen för Cypern-förhandlingarna har hur som helst stoppat varje form av formella steg i den förhandlingen, och någon ändring i det avseendet är det svårt att se under de närmaste åren.

Den verkliga debatten handlar om de möjligheter vi har – eller inte har – att försöka påverka Turkiet i demokratisk, modern och europeisk riktning. Kanske mer på lång än på kort sikt i ljuset av den faktiska utvecklingen just nu.

Och här behövs det nytt tänkande. Möjligen har våra diskussioner bidragit lite till detta.

Runt vårt bord har funnits såväl ledande företrädare för den turkiska regeringen som för den turkiska oppositionen, och andra oberoende kritiska företrädare, och för EU:s olika institutioner.

Härifrån bär det för min del senare i dag vidare till Helsingfors, och därifrån senare i morgon hem.

I den kommande veckan blir det för min del också några dagar i Bryssel.

På onsdag har vi där ett ECFR-arrangemang där bland annat jag deltar i en diskussion om Ukraina.

I går träffades USA:s och Rysslands förhandlare i Belgrad för att diskutera förutsättningarna för en fredsoperation i Donbas, och det kommer att finnas åtskilligt att säga i den saken.

På torsdag är det så dags för den årliga konferensen i Bryssel med Friends of Europe, och där kommer med all sannolikhet åtskilliga av president Macrons nya tankar om samarbetets utveckling att stå i centrum för diskussionen.

Om dem har hitintills mycket lite sagts i vår svenska debatt, men det kommer att bli viktigt för också vårt land att på ett eller annat sätt förhålla sig till dem.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: