Och nu ett nedslag också i Bahrain.

MANAMA: En bit efter midnatt i dag landade jag här i lilla Bahrains huvudstad för att medverka i IISS:s konferens.

Bahrain är en fascinerande del av det fascinerande puzzlet i denna del av världen.

Med sin tillgång till färskvatten har ön varit en mötes- och handelsplats under tusentals år på rutten mellan tvåflodslandet och Indiska Oceanen och där bortom.

Många har varit dess härskare. Alexander den Stores generaler var här. Bland européer under senare århundraden portugiser och britter.

Och alla andra imperier. Under lång tid var man en del av det persiska imperiet, och det är bakgrunden till att majoriteten i detta sunnitiska kungadöme är shiamuslimer.

Det var ett bra tag sedan jag var här, och då var Bahrain ett av de öppnaste och mångsidigaste samhällena i denna del av världen. Hit kom saudier för att njuta barerna, och här finns en betydande och respekterad kristen minoritet.

Men den arabiska våren ställde saker och ting på sin spets, motsättningar blommade upp och repression slog till med betydande kraft.

Från saudisk sida fruktade man att via Bahrain skulle upprorisk smitta komma från Iran in i dess shiadominerade och oljeproducerande östliga regioner bara ett stenkast härifrån.

Att det i allt väsentligt rörde sig om inhemska och naturliga krav på ett öppnare och rättvisare system för alla ville man inte riktigt se.

Bahrain är bara ca 1,5 miljoner invånare, och ca hälften av dessa kommer från andra länder, med den överväldigande delen av dem från Sydasiens länder.

Men här finns centralt i staden också kommandot för USA:s 5:e flotta – utan flaggor och flotta entréer – liksom det lilla Storbritannien har kvar militärt i regionen. Och självfallet försöker man också här bygga ett finansiellt centrum.

Nåväl, konferensen här handlade om regionen och dess utmaningar, liksom om de vidare globala utmaningarna, och det var till diskussionen om dessa som man bett också mig bidra.

Utmaningar saknas inte, och bortsett från en del anföranden som trippade diplomatiskt runt materien sades det också en del brutala sanningar under dagens diskussioner.

Sanningen är att regionens stora länder kommer att möta mycket stora krav på förändringar, och att konsekvenserna om man inte klarar dessa riskerar att bli nya detonationer.

Mycket handlar om att ge jobb till en snabbt växande befolkning.

IMF säger att det krävs en tillväxt kring 7% om året för att förhindra att den redan mycket höga arbetslösheten växer ytterligare. Och i dag ligger tillväxten i regionen i snitt inte ens på hälften av den nivån.

Till detta kommer så alla övriga spänningar – tragiskt illustrerade i lilla Bahrain i spänningsfältet mellan Saudiarabien och Iran.

När vi fortsätter att här diskutera dessa kommer världens uppmärksamhet under den kommande veckan att riktas mot New York och den s k generaldebatt i FN:s generalförsamling som inleds på tisdag.

Varje UNGA-öppning har sina spänningsmoment, och här är det tveklöst när på tisdag förmiddag efter Brasiliens president USA:s dito tar sig upp i talarstolen.

Vad han tycker om FN har han upplyst twittersfären om vid åtskilliga tillfällen. Om FN tycker han inte, skulle man kunna sammanfatta.

Men samtidigt har han tvingats inse att också han behöver FN.

Regimen i Pyongyang ignorerar hans tweets, krig är inget attraktivt alternativ, och då är det beslut om sanktioner i FN:s säkerhetsråd som han tvingas förlita sig till.

Så hur den balansen i hans anförande kommer att utfalla kommer att bli spännande och se.

Också på andra områden. Hur skall han hantera alla motsättningar i sin politik vad gäller Iran? Och skall han tala om för världen att det där med klimatförändring inte är någonting att bry sig om?

Det är med största sannolikhet dramatiken kring Donald Trump som kommer att dominera rubrikerna från FN och New York under veckan.

Dagarna där är annars en något av ett globalt diplomatisk marathon där ministrar och andra snubblar från möte till möte och stundtals finner det svårt att veta vem det är de som möter just nu.

Själv styr jag när vi är klara här tillbaka hem till Stockholm efter mina dagar i Tyskland, Ukraina och här.

Och följer från hemmaplats inte minst de sista dagarna i den viktiga valrörelsen i Tyskland.

2 Responses to Och nu ett nedslag också i Bahrain.

  1. varför blir du inte statsminister, sverige behöver din inteliggens

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Att få till en varaktig ekonomisk tillväxt på 7% vid sidan om att bara pumpa olja och gas kommer att kräva mycket i denna region.
    Att höja utbildningsnivån, internationell exponering och kontaktnät, få igång privata investeringar och företagande utöver ”cafénivå” blir en formidabel utmaning.

%d bloggare gillar detta: