Nya år för Erna i Norge.

BERLIN: Efter en ytterligt tidig start i Malmö var jag nu dumpit ner i Berlin för några dygn med Tysklands försök att i valrörelsen forma sin framtid.

Bortsett från gårdagkvällens spännande diskussion på Malmö Live med USA:s f d utrikesminister Jim Baker var det självfallet den norska valvakan som tog min uppmärksamhet.

Valets stora förlorare blev Arbeiderpartiet, som nu gjorde sitt sämsta val sedan 1923, och det efter att i början av året ha setts som nästan garanterade segern och makten.

Jag tror att Jonas Gahr Störe, som jag betraktar som en god vän också efter våra gemensamma år som utrikesministrar, missbedömde stämningsläget i landet, måhända under tryck från en partiapparat som tryckte på för mer traditionell politik.

Norge är helt enkelt inte ett samhälle som upplever att man håller på att gå sönder, och där man ropar efter nya och högre skatter. Erna Solberg som statsminister var mer i takt med tiden och dess stämningar.

Valets stora vinnare var norska Senterpartiet, som ju är ett vänsterparti med en profilerad agenda kring den center-periferi axel som alltid varit stark i norsk politik.

Man kampanjade t ex hårt mot de rationalisering av det norska försvarets struktur i landets nordliga delar som regeringen och Arbeiderpartiet träffat överenskommelse om, och vann stort på detta. Och nödvändiga kommunreformen såg man som bara elände.

Men viktigast var självfallet att valet var ett mandat för Erna Solberg att fortsätta att leda landet.

Hon ledde också stort opinionsundersökningarna när det gällde vem man ville ha som statsminister.

Hur en kommande regering mer i detalj kommer att se ut och forma sina majoriteter återstår att se.

Bilden är inte alldeles enkel.

Medan hennes regering under den gågna mandatperioden var beroende av ettan de två små stödpartierna Venstre och Kristeligt Folkeparti – nu med lite mer än 4% vardera – kommer man nu att vara beroende av dem bägge.

Och kärleken mellan dessa och mer högerinriktade Framstegspartiet, också i invandringspolitiken, lämnar åtskilligt övrigt att önska.

Så det kommer nog att ta ett tag innan det blir full klarhet i dessa frågor. Men att Erna Solberg kommer att fortsätta som statsminister får nog anses så klart som man kan begära.

Men nu är det Tyskland som gäller för min del. Med början här i Berlin och dagens avslutning så småningom i Leipzig.

Och dessvärre kommer jag därmed att missa riksdagens öppnande i Stockholm i dag.

Man kan ju inte vara överallt.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: