Till Malmö, Tyskland, Ukraina och Bahrain.

STOCKHOLM: Skön söndag, men morgon förmiddag bär det för min del iväg till Malmö för att där på kvällen delta i ett samtal med USA:s f d utrikesminister Jamas Baker på Malmö Börssällskap.

Och det blir säkert spännande.

James Baker åtnjuter fortfarande stor respekt i USA såväl för sin tid som utrikesminister som för det sätt han var stabschef i Vita Huset.

Inte minst den senare perioden åberopas inte sällan i dagens mer tumultartade Washington-miljö.

Men utrikespolitiskt var hans tid såväl Sovjetunionens upplösning och Tysklands återförening som det första Gulf-kriget mot Saddam Hussein.

Och han var också med när jag som ny svensk statsminister inbjöds till Vita Huset för överläggningar med president George Bush. Den äldre – 41 som man brukar säga till skillnad från 43.

I morgon kväll kommer jag självfallet också att försöka följa med när det norska valresultatet kommer fram.

Den senaste och sannolikt sista opinionsundersökningen visar på ett synnerligen osäkert läge.

Borgerlig övervikt på ett mandat, men allt också mycket beroende av hur olika partier klarar sig på decimalerna runt spärrgränsen, och därmed i praktiken omöjligt att göra någon prognos.

Efter det norska valresultatet styr jag tidigt tisdag morgon vidare till Tyskland för att under tre dagar bekanta mig lite mer med valrörelsen där.

Det är ju på söndag om två veckor som Tyskland går till val.

Det blir dagar i Berlin, Leipzig och München och dessutom i intressant sällskap av andra internationella bedömare och kommentatorer.

Opinionsmätningarna ger en tydlig ledning för CDU och Angela Merkel, och mycket av uppmärksamheten ligger nu på frågan om olika möjliga regeringskonstellationer.

Men för mig blir det spännande att känna av de politiska stämningarna i ett land som efter Brexit kommer att bli än viktigare för den samlade europeiska utvecklingen.

På torsdag bär det för min del så vidare därifrån till Ukraina, Kiev och den årliga stora YES-konferensen där.

Och till mina uppgifter där hör bl a att leda en diskussion med USA:s f d utrikesminister John Kerry.

Men alldeles självklart blir det möten också med den ukrainska ledningen.

På lördag flyger jag så vidare till Manama i Bahrain för att där med International Institute for Strategic Studies diskutera geopolitikens olika utmaningar och den inverkan de kan tänkas ha på den ekonomiska utvecklingen.

Också i den delen av världen händer ju åtskilligt av intresse.

På den vidare scenen blir det under de närmaste dygnen viktigt att se vad som möjligen kan åstadkommas i FN:s säkerhetsråd vad gäller situationen i Nordkorea.

USA sade ju ursprungligen att man vill ha en votering i frågan i morgon, och sedan dess har initiativen och förslagen haglat, men utan att i alla fall jag kan se en klar bild av vart det hela är på väg.

På onsdag är det så dags för Europakommissionens ordförande Juncker att i Strasbourg hålla sitt årliga programtal, och jag tror att vi kan vänta oss förslag inte minst när det gäller hur försvarssamarbetet kan föras framåt.

Dagen innan är det i Stockholm dags för riksdagsstart, vilket jag för ovanlighetens skull och dessvärre inte kommer att kunna vara med på.

Och det blir av allt att döma inledningen på vad som ser ut att bli en osedvanligt stökig fas i vårt eget politiska liv.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: