Mäktigt och minnesrikt farväl till Helmut Kohl.

STOCKHOLM: Det blev en stark och minnesrik dag i Strasbourg och Speyer i går när Europa och Tyskland, och faktiskt världen i övrigt, tog ett sista avsked av Helmut Kohl.

Det var första gången någonsin som en ceremoni av detta slag ordnades i Europas namn och i Europaparlamentets byggnad i Strasbourg. Men Helmut Kohl var en av Europas mycket få hedersmedborgare.

Till Strasbourg kom i går så gott som alla i ledande politisk ställning i dagens Europa och åtskilliga av de som en gång var i ledande ställning i vår del av världen.

Det var symbolik i riklig mängd, men det var också tung substans i de tal som ceremonin bjöd på.

Var och en med intresse i Europas moderna historia rekommenderas att ta del av dem.

Det lönar sig.

Jean-Claude Juncker höll tal också i sin egenskap av nära vän, och band skickligt ihop de olika delarna av Helmut Kohls europeiska gärning.

Han berättade, bland mycket annat, om hur Kohl hade fallit i gråt när EU-toppmötet 1997 hade fattat det historiska beslutet om att inleda förhandlingar om utvidgning med de centraleuropeiska länderna, och då inte minst Polen.

Donald Tusk talade inte bara som Europeiska Rådets ordförande, utan också som en person från det Gdansk där Solidarnosc bröt fram och som också gjort Kohl till en hedersmedborgare.

Bill Clinton sade att han ”älskade” Helmut Kohl och beskrev hur denna ställts inför större och viktigare frågor är de flesta andra under sitt politiska liv, och besvarar dem på ett sätt som gjort Europa och världen långt bättre.

Dimitri Medvedev från Ryssland hade inte alldeles lätt i denna skara, men det var viktigt med en röst också från Ryssland denna dag.

Angela Merkels tal var viktigt för många,och alldeles säkert hade hon vägt varje ord noga.

En gång var det Helmut Kohl som lyft fram henne och gett henne en politisk möjlighet. Men relationen hade inte alltid varit enkel. Jag skulle en dag kunna ge mina små bidrag till den historieskrivningen.

Det handlar om två var och en på sitt sätt stora politiker som dominerar sin respektive europeiska tid.

I sitt tal berättade hon om bland annat vad det hade betytt för henne och många andra på andra sidan av muren i Tyskland när Kohl i sitt skåltal till DDR-ledaren Honecker 1987 hade talat om orättvisan i Tysklands delning. Det var ord som då mycket få vågade eller ville uttalad.

Emanuel Macron, som företrädare för en yngre generation, talade om att det dagens Europa som till betydande del skapats av Helmut Kohls insatser. Och alldeles självklart om den försoning mellan Frankrike och Tyskland som ju tidigare så omstridda Strasbourg är själva symbolen för.

Efter ceremonin, och det myckna minglet, i Strasbourg bar det vidare till Speyer vid Rehn med dess mäktiga tusenårig katedral där också åtta av den tidiga medeltidens kejsaren i ”det romerska riket av den tyska nationen” vilar.

Minnesceremonier har alltid symbolik, och åtskilliga hade önskat stora ceremonier vid Berlin, kanske vid Brandenburger Tor där muren en gång stod.

Men Kohl hade själv önskat ceremonien i Strasbourg, och katedralen i Speyer minns jag själv hur han ofta talade om. Det var Rehn-landet som var hans hemland i Tyskland och Europa.

I dess mäktiga murar sökte han som ung pojke skydd under krigets allierade bombraider mot hemstaden Ludwigshafen och dess stora industrier.

Det blev nu den största avskedsceremoni som Tyskland sett sedan avskedet av Konrad Adenauer 1967.

Hans kista ankom till Speyer på en båt på Rhen. Så hade det varit med Adenauer också.

Och inne i katedralen samlades 1.500 gäster från hela Tyskland. I Speyer fanns hela Berlin. Och därtill några av de internationella gäster som man varit alldeles speciellt angelägna om.

USA:s f d president Bill Clinton, Luxemburgs f d premiärminister Jean-Claude Juncker, Österrikes f d förbundskansler Wolfgang Schüssel och jag.

När mässan var slut kom det sista officiella avskedet när Tysklands försvarsmakt på det sätt som är landets tradition gav en sista militär hedersbetygelse på platsen utanför domen. Nu hade dock regnet börjat att falla lätt.

Och därefter var vi några ur den mindre kretsen som samlades på en av de restauranger uppe vid vinbergen i Pfalz som hade tillhört Kohls favoriter. Det blev rätt sent.

Det var en dag att minnas – och en dag med minnen över det som skett.

När Helmut Kohl tillträdde som Tysklands förbundskansler stod en halv miljon sovjetiska soldater på tysk jord, muren delade inte bara Berlin utan världen i dess helhet, och den Europeiska Gemenskapen hade tio medlemsländer.

Dagens Europa saknar förvisso inte sina utmaningar, men de förändringar som kom att ske till alldeles avgörande delen under Kohls 16 år som Tysklands förbundskansler, och till icke oväsentlig del på grund av hans ledarskap, har lagt en ny och oerhört mycket bättre grund för framtiden.

Och nu är det denna framtid som är vårt ansvar.

One Response to Mäktigt och minnesrikt farväl till Helmut Kohl.

  1. Talade Juncker franska som han hotat med nu när engelskan förlorat i betydelse efter Brexit enligt honom 🙃

%d bloggare gillar detta: