London och Bosnien härnäst för min del.

STOCKHOLM: Nej, något Almedalen blir det faktiskt inte för mig denna sommar. Beklagligt, men sant.

Och i detta ligger alls inget annat ställningstagande än att det finns annat den kommande veckan som jag ansett att jag bör ge prioritet.

Men en del av det lätt hysteriska minglandet kommer jag alldeles säkert att sakna.

I morgon är det därmed London i stället för Visby som är min destination.

Vi har ett längre möte med det rådgivande rådet för ledande brittiska tankesmedjan Centre for European Reform (CER).

Så det blir lunch, eftermiddag och middag kring ett enda ämne – EU utan Storbritannien och Storbritannien utanför EU.

Om vi förmår att se genom dimmorna och formulera några kloka tankar återstår att se. Den som är intresserad av att följa dessa frågor flört klokt i att följa CER:s hemsida.

Slående i går i Strasbourg var att se den isolerade Theresa May.

Hon var där, men ändå knappt inte. Ensam på sin plats. Kom och gick utan att det knappt ens noterades. Deltog inte alls i det allmänna minglet – och saknades inte heller.

På tisdag morgon ger jag mig iväg med ECFR till Bosnien för att se på läget där inte minst inför viktiga avgöranden som kommer under främst det kommande året.

Under tre dagar kommer vi att besöka och ha samtal i Banja Luka, Sarajevo och Mostar.

Och det är viktigt just att vi besöker landets olika delar och lyssnar på de tveklöst lite olika perspektiv som man möter i dessa städer.

Och jag har försökt att påverka planeringen så att det förhoppningsvis blir något annat intressant besök också.

Sent torsdag kväll hoppas jag dock vara hemma i Stockholm igen för de sista flämtande dygnen innan sommar och semester börjar på riktigt.

Vid det laget har president Trump redan anlänt till Polen, haft möten med olika länders ledare där, diskuterat energifrågor och hållet ett anförande i anslutning till muséet till minne av Warszawa-upproret 1944.

Därefter fortsätter han sedan till Hamburg och det G20-toppmöte där som också kommer att se hans första möte med president Putin.

Kring detta kommer der alldeles säkert att vara betydande uppmärksamhet. Finns förutsättningar för framsteg när det gäller Syrien? Hur kommer Eyssoands agerande gentemot Ukraina att tas upp av president Trump och andra ledare där?

På den senare punkten var emellertid Ukrainas president Poroshenko tämligen förtröstansfullt efter kontakter nyligen med presidenterna Trump och Macron när vi talades vid i Strasbourg i går.

Med olika västliga ledare och med Kina kan det bli mer spänt om såväl klimatfrågan som handelsfrågor med hotet om amerikanska kraftiga begränsningar av sin stålimport i centrum.

Möjligen kommer vi i marginal av G20 också att kunna notera genombrott när det gäller ett viktigt frihandelsavtal mellan EU och Japan.

Cecilia Malmström signalerade med vit rök efter sina samtal i Tokyo i dagarna, och det vore en betydelsefull signal.

Åtskilligt annat står också på G20:s dagordning. Cybersäkerhet. Afrika. Nordkorea. Det finns all anledning att följa vad som sker.

På plats i Hamburg finns inte bara den omedelbara G20-kretsen. Norges statsminister Erna Solberg tillhör också de speciellt inbjudna.

Under de kommande dagarna fortsätter också de viktiga högnivåsamtalen om Cypern i Genève. Det jag snappat upp är hitintills mer optimistiskt än vad det finns anledning att förvänta sig.

Men om något av allt detta tränger genom bruset i Almedalen vet jag inte.

Världen brukar tyvärr kännas långt borta från Visby.