Danmarks strategi.

STOCKHOLM: I veckan som giving publicerade den danska regeringen ett document om landets utrikes- och säkerhetspolitiska strategi för de närmaste åren.

Och det förtjänar självfallet också grannlandets uppmärksamhet.

Några avgörande sensationer innebär det knappast, men dock några markeringar av intresse.

Att EU-medlemskapet beskrivs som så centralt som sker är värt att notera – det har ju funnits tider då den danska inställningen varit lite mindre fast.

For Danmark er EU-medlemskabet vores bedste mulighed for at påvirke verden omkring os og dermed de rammevilkår, som har betydning for danske borgere og virksomheder.”

Men när man beskriver de olika utmaningar som EU står inför nämner man också den diskussion som börjat bubbla på sina håll om ett samarbete som sker i olika hastigheter.

Et EU i flere hastigheder er dermed blevet et mere sandsynligt scenarie. Danmark risikerer derfor at blive udfordret af, at vi står uden for flere af de konkrete områder, hvor samarbejdet styrkes.”

Det är en varning som också vi har all anledning att notera.

Genom sina s k förbehåll från 1993 – det var länge sedan! – står ju Danmark redan i dag utanför det allt viktigare samarbetet när det gäller inre och yttre säkerhet. Att det är någonting som så gott som alla ledande danska politiker besväras av, och uppfattar som en besvärande begränsning, förändrar dessvärre inte den aktuella situationen.

Sverige har inte dessa förbehåll – det lade vi under de aktuella åren ner betydande möda på att undvika! – men har ju kommit att hamna vid sidan av i en del andra frågor under de senaste åren.

Eurofråga är en fråga för sig efter det olyckliga utfallet i folkomröstningen 2003, och förr eller senare är jag övertygad om att den frågan åter står på dagordningen.

Men måhända snarare senare än förr.

Men under senare år har ställt oss vid sidan av delar av bankunionrn liksom den gemensamma åklagare som kan ta itu med missbruk av främst medel från EU:s budget.

Och i den nu mycket aktuella debatten är det ju tydligt att vi – i skarp kontrast mot Finland – släpar fötterna efter oss i diskussionen om ett fördjupat också försvarspolitiskt samarbete.

Det är illa i sig, och blir än värre om det läggs ihop med de andra frågorna.

Varningen i den danska strategin gäller i minst lika hög grad Sverige.

Däremot är det tydligt att man också i Danmark nu vill förstärka försvaret. Ersättningen av dagens F16-flygplan med kommande F35 blir, trots påtagligt reducerat antal, ingen billig affär.

Därför säger den danska regeringen nu att man vill ”sikre et substantielt løft” i den nya försvarsuppgörelse som skall gälla åren efter 2017.

I övrigt noteras den vikt man lägger vid en en nationell strategi för cyber- och informationssäkerhet, och att man talar också om ”teknologisk diplomati” genom att bl a basera en s k tech-ambassadör i Silicon Valley.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: