Visafritt och segrar för Ukraina.

STOCKHOLM: Denna söndag är det viktiga parlamentsval i såväl Frankrike som Kosovo, och samtidigt den första dagen när ukrainska medborgare med moderna pass kan resa till EU utan att behöva visum.

Det är ett symboliskt mycket viktigt steg, och visar att EU, om än inte sällan med en viss tröghet, står fast vid sina utfästelser.

Och det kommer ju strax efter att det blivit klart att associering- och frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina nu fullt ut kommer att kunna träda i kraft – detta efter att senaten i Nederländerna som allra sista instans ratifierat avtalet efter de olika förklaringar av dess betydelse som skett.

Om historien om detta avtal och dess betydelse skulle mycket kunna skrivas.

Det började att förhandlas 2008, och i början av 2012 var det i princip färdigt och skulle så småningom också undertecknas.

Men sommaren 2013 började Kreml sätta in en brutal offensiv för att stoppa avtalet, och i stället tvinga in Ukraina i en ny union med Ryssland, och det var detta som ledde till först Maidan, sedan Yankovich-regimens sammanbrott och därefter den öppna ryska aggression mot Ukraina.

I sitt grundläggande syfte – att stoppa detta avtal och dess närmande mellan EU och Ukraina – misslyckades Kreml mer eller mindre totalt. I själva verket är det nog så att man stärkte just denna inriktning av Ukrainas politik för de kommande åren.

I varje rimligt avseende måste detta betecknas som ett strategiskt misslyckande av första rangen.

För Ryssland är Ukraina knappast vilket land som helst.

De historiska, mänskliga och kulturella banden är alldeles självklart starka. I Sovjetunionen var Ukraina alldeles tydligt den näst mest viktiga republiken.

Så det handlar om en försvagning av också Rysslands ställning långsiktigt när utvecklingen av dess relationer med Ukraina nu skett på det sätt som skett.

Och det finns anledning att påpeka att det alls inte hade behövt att bli så. Ukraina kunde mycket väl ha förenat detta avtal med EU med fortsatt goda och nära relationer med Ryssland.

Det hade i grunden välkomnats även av EU.

Men Kreml kunde inte acceptera detta, trodde att det stod i dess makt att med hot och sanktioner vrida Ukrainas politik åt ett helt annat håll, och kom i grunden att förlora.

Den ryska historiens dom över Vladimir Putins missbedömningar och misstag i denna fråga borde rimligtvis bli bli hård.

Noteras i detta sammanhang skall också en annan betydelsefull händelse för Ukraina som gått så gott som alla media så gott som spårlöst förbi.

För någon vecka sedan avgjordes ett skiljedomsmål i Stockholm mellan Ukrainas Naftogaz och Rysslands Gazprom.

Det var inga småsaker det handlade om.

Gazprom krävde att Naftogaz skulle betala 49 miljarder dollar mot bakgrund av ett kontroversiellt tioårigt gasavtal som undertecknades i början av 2009 av Ukrainas dåvarande premiärminister Yulia Tymoshenko.

Det var för att ha undertecknat detta för Ukraina mycket oförmånliga avtal som regimen Yankovich såg till att döma henne till sju år i fängelse, vilket självfallet var alldeles oacceptabelt.

Och det var i skräck för de ekonomiska konsekvenser detta avtal hade som Yankovich också var mottaglig för olika former av utpressning av Kreml.

Kreml sade att om han gick vidare med avtalet med EU skulle han tvingas att betala vad som stod i gas-avtalet, och detta skulle Ukrainas ekonomi inte klara.

Efter Maidan och efter det politiska skiftet i Kiev har Ukraina steg för steg frigjort sig från dels avtalet och dels beroendet av rysk gas.

Men risken fanns ju att dess juridiska position i ljuset av avtalet från 2009 inte skulle vara tillräckligt stark, och det kunde ha blivit ytterligt dyrt.

Nu vann man en juridisk seger som också är av stor både ekonomisk och politisk betydelse.

Viktigt är nu att Ukraina fortsätter på reformernas väg.

Om detta skrev jag ju i samband med att jag åter var där för någon vecka sedan.

Till dagens val i Frankrike och Kosovo kommer det att finnas anledning att återkomma.

Allt tyder på att Macron-vågen i Frankrike kommer att fortsätta. Och parlamentsvalet sker ju i två omgångar med den andra nästa söndag.

Därefter blir det dags för Macron att börja regera med de nya parlamentariska förutsättningar som då etablerats.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: