Brittiskt val – och globala städer.

CHICAGO: Mitt i den mycket både spännande och konstruktiva konferensen här om globala städer och dess olika utmaningar har det blivit många samtal dels om den rullande krisen i Washington och dels om den nya krisen i London efter valresultatet där.

Theresa May chansade på ett nyval, spelade dåligt och förlorade stort. Det finns inget annat sätt att se på situationen.

Hennes retorik om Brexit har varit hård och föga konstruktiv.

Och enligt min mening har hon vikt undan från varje försök att ge seriösa svar på de seriösa utmaningar som situationen innebär för Storbritannien.

Hur det nu kommer att gestalta sig återstår att se.

När jag intervjuades av CNN i ärendet tidigare i dag sade jag att det nu krävdes mer av både tankar och tid för att klara ut situationen.

Och det rimliga borde väl vara att söka en bred överenskommelse mellan partierna i Storbritannien om hur processen skall hanteras.

Förhoppningsvis skulle detta kunna leda till en mindre fyrkantig inställning i avgörande frågor än den som Theresa May hitintills getts uttryck för.

Och det skulle nog välkomnas brett såväl i Storbritannien som i det övriga Europa.

Men vad som verkligen kommer att hända – det får vi återkomma till.

Det är nog åtskilliga blad som skall vändas i London efter detta val.

Här i Chicago har det varit dagar med borgmästare från globala städer från världens alla hörn, och diskussioner om hur samarbete mellan dem kan föra arbetet med globala frågor framåt.

Och det har inneburit ett annat perspektiv på många av de utmaningar vi står inför.

Mindre av de stora frågorna om krig och fred – mera om frågor hur man skall möta högst konkreta utmaningar i människors vardag.

I inledningen av konferensen sade jag att urbanisering och digitalisering är de två megatrender som kommer att forma vår framtid.

För tvåhundra år sedan var det kring en procent av världens befolkning som bodde i städer.

För ett halvt sekel sedan bodde ca en tredjedel av världens befolkning i städer.

Nu är det hälften, och kring mitten av seklet räknat man med att det är två tredjedelar.

Vi ser hur Stockholm växer med ca 40.000 människor varje år.

Men det stora sker i andra delar av världen.

Kring mitten av sekelskiftet kommer ca 600 miljoner människor att bo i de 25 största städerna. Ingen av dessa ligger inom dagens EU.

Men där finns Karachi, Kabul, Khartoum och Kinshasa, för att nu bara ta fyra lite mer dramatiska exempel. Och de kommer också att digitaliseras med betydande hastighet.

Här har vi lyssnat på borgmästare från städer som Toronto, Lahore, Prag, Amman och Sao Paolo förutom självfallet värdstaden Chicago.

I mångt och mycket är utmaningarna och möjligheterna desamma.

Jag talade om tre områden.

Digitaliseringen och delningsekonomins enorma möjligheter att förändra och förbättra städer.

Hållbarhets- och energifrågorna som ju kommit i nytt fokus efter Trumps besked om klimatavtalet och det motstånd detta mött inte minst från viktiga städer i USA.

Och säkerhets-, migrations- och integrationsfrågeställningarna.

Kring dessa frågeställningar handlade också många av samtalen under dessa dagar här i Chicago.

Jag får se om jag är tillbaka nästa år – men alldeles säkert kommer konferensen att ha växt mer i betydelse tills dess.

Men nu bär det hem. SAS flyger direkt till Arlanda.

Och några dagar hemma blir förvisso inte helt fel.

One Response to Brittiskt val – och globala städer.

  1. CALLE SVENSSON skriver:

    Tack för info från Chicago.

    Vilka ser ut att bli de 25 största städerna runt sekelskiftet och har du någon speciell som du anser mer intressant och varför?

%d bloggare gillar detta: