Skakigt i Washington.

WASHINGTON: Det är lite mindre än en månad sedan jag senast var här i Trump-town.

Då fanns det åtskilliga som argumenterade för att administrationen höll på att gradvis normaliseras, och att vi gjorde klokt i att fokusera mer på vad presidenten gjorde än på vad han sade.

Men sedan dess har åtskilligt hänt.

Presidenten lämnade Washington bakom sig och gav sig ut på en åtta dagars resa till Mellersta Östern och Europa.

Utgången blev påtagligt blandad.

Efter tre dagar med president Trump utbrast Angela Merkel att det nu var dags för Europa att tydligare stå på egna ben. Att lita fullt ut på USA var inte möjligt – det var hennes föga inlindade budskap.

Och omedelbart efter detta kom beskedet om att Trump beslutat att USA skall lämna Paris-avtalet om klimatet. Det presenterades ju på ett sätt som jag kommenterat med viss skärpa.

Efterdyningarna av detta har förvisso märkts mycket påtagligt under mitt dygn hitintills här.

På Atlantic Councils stora middag i går framträdde vicepresident Mike Pence med ett anförande som alldeles uppenbart var avsett att ställa till rätta oklarheter som president Trump skapat vid Nato-mötet i Bryssel.

Det noterades med tillfredsställelse, liksom motsvarande anförande vicepresidenten höll i München i februari.

Men presidenten är fortfarande president, sitter i Oval Rummet och tweetar friskt om både det ena och det andra.

Att det här i staden finns en stark olust över hans uppträdande och uttalanden, och att denna sannolikt sträcker sig också in i Vita Huset, är alldeles uppenbart.

Och det sägs att han är en person som i dag är missnöjd med det mesta i sin omgivning. Kvällens TV-nyheter här handlar om starka motsättningar med justitieministern.

Just nu byggs också förväntningar upp inför den avskedade FBI-chefen Comeys framträdande i kongressen på torsdag.

Själv har min dag uppfyllts av det internationella rådet vid Atlantic Council.

Vi är ett 15-tal personer från olika delar av världen och med olika bakgrund, och har under dagen haft mycket öppenhjärtiga sessioner med bl a finans- och handelsministrarna, nyckelpersoner när det gäller inre och yttre säkerhet liksom ett antal senatorer.

Det har för min del också blivit diskussioner på och med några av de viktigaste europeiska ambassaderna här, och det fortsätter i morgon förmiddag innan jag tar planet till Chicago för den stora konferensen där om globala städer som globala aktörer.

Under tiden fortsätter dramat i Gulf-området.

Och Washington förefaller att famla i frågan.

Presidenten har tydligt – som väntat – kommit ut med mer eller mindre tydligt stöd för Riyadh i konflikten, medan State Department förefaller mer försiktigt och försvarsminister Mattis ringt till sin kollega i Qatar för att tala om det goda samarbetet.

Värt att notera är att medan Trump under dagens talat med kungen i Saudiarabien har Putin talat med emiren i Qatar. Och emiren av Kuwait gör vad han kan för att medla, i någon mån också sultanen av Oman.

Uppgifter i arabiska media i kväll talar om att Saudiarabien formulerar ett tiotal tydliga krav och krävt att Qatar går med på dessa inom ett dygn.

Och det förefaller mig inte osannolikt att de uppgifterna är riktiga.

Så vi får se vad som händer i morgon. Dramat kommer med all sannolikhet att fortsätta att eskalera.

Det handlar om Trump-administrationens första riktiga utrikespolitiska utmaning.

Dess agerande hitintills har med betydande sannolikhet bidragit till att utlösa den – nu gäller det dels att den inte spårar ur allt mer med allt vad detta kan innebära och dels att försöka åstadkomma någon form av lösning.

Mycket står på spel.

Jag återkommer från Chicago.

One Response to Skakigt i Washington.

  1. Gunnel Knuthén skriver:

    Tack för intressanta uppgifter om händelser i världen. Följer med så gottt jag kan.. …. Gunnel 89 i Lindome.

%d bloggare gillar detta: