Lämnar Tallinn – och nästa vecka i USA.

TALLINN: Nu bär det hemåt igen efter några dygn här med frågor som alla varit relaterade till cybersäkerhet.

Först var det den stora konferensen CyCon som samlade ca 500 deltagare för att diskutera olika utmaningar med anknytning till konflikter på och med utnyttjande av nätet.

Och därefter var det första ordentliga samnanträdet med den globala kommission som skall fortsätta det viktiga arbetet med globala normer och regler för också staters agerande i cybersfären.

Att detta är frågor som blir allt viktigare behöver knappast påpekas, och diskussionerna här har givit åtskilliga exempel på de utmaningar vi står inför i inledningen av den digitala eran.

Estland tar dessa frågor på stort allvar, och har ju blivit något av en nod för den internationella diskussionen kring dessa frågor.

Här ligger ju också Nato:s s k center för excellens kring dessa frågor.

Och konferenserna i Tallinn kring de digitala frågorna förefaller att avlösa varandra.

I september skall EU ha toppmöte här kring de digitala frågorna. Det är ju Estland som efterträder Malta i ordförandestolen i EU under det kommande halvåret.

Nu blir det för mig en söndag hemma.

Men redan på måndag bär det av över Atlanten igen.

Och där händer det ju saker.

Jag reagerade på president Trumps anförande med utträdet ur Paris-avtalet om klimatfrågorna i torsdags med en rätt skarpt formulerad artikel för Washington Post.

Och det blir alldeles säkert fortsatta diskussioner kring detta.

På måndag kväll och tisdag är jag i Washington för bl a internationella rådet för Atlantic Council med diskussioner med också ledande företrädare för administrationen.

Ämnen saknas förvisso inte.

Och på onsdag bär det vidare till Chicago för den stora konferensen där om hur globala städer kan föra det globala samarbetet vidare.

Den konferensen har fått ny betydelse efter president Trumps besked om klimatavtalet.

Åtskilliga betydande amerikanska städer – liksom delstater, t ex Californien – har ju förklarat att de avser att fortsätta sitt klimatarbete alldeles oavsett vad Vita Huset har att säga.

Det kan självfallet inte helt kompensera den omläggning av politiken som president Trump gör, men är dock av långsiktig både saklig och symbolisk betydelse.

Först mot slutet av veckan kommer jag att vara tillbaka i hemlandet igen.

Då har vi också resultatet av det brittiska underhusvalet på torsdag.

Den allmänna förväntningen var ju att detta skulle leda till en överväldigande majoritet för det konservativa partiet, men nu är det tilltagande osäkert att så kommer att bli fallet.

Premiärminister Theresa May har, av allt att döma, snubblat i valrörelsen, även om sannolikheten för att hon kommer att sitta kvar fortfarande är överväldigande.

Hon har hela tiden velat tala om Brexit, men hon har aldrig velat säga någonting om Brexit.

Hon upprepar några fraser, men vågar eller vill aldrig gå längre.

Hur detta uppfattas av valmanskåren återstår att se, men för mig har det knappast varit imponerande, och har dessutom bäddat tämligen illa för de förhandlingar med EU som inleds 11 dagar efter valdagen.

Men på torsdag kväll vet vi hur det gått.

Ett av detta års mindre intressanta val i Europa – men valrörelsen har dock kommit att bli något intressantare än väntat.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: