Tillväxt igen i Ukraina.

KIEV: Intensivt värre har det varit under mitt dygn här i den sommarfagra ukrainska huvudstaden.

Anledningen till besöket just nu är diskussion om förberedelserna för den stora traditionella YES-konferensen här i september.

Vi är några vars råd man vill ha kring denna, och det ger också en möjlighet till en rad andra möten. Det var ett tag sedan jag var här senast, och det har ju inträffat åtskilligt under tiden.

Så det har varit nyttiga möten med inte minst president Poroshenko och premiärminister Groysman, men också med fristående såväl inhemska som utländska observatörer.

Reformprocessen har kanske inte samma tempo som under premiärminister Yatsenyuk, men den rör sig dock framåt.

En delegation från IMF befinner sig också i staden för att se hur den ekonomiska politiken fortskrider som förutsättning för fortsatta utbetalningar av lån.

Just nu är det en nödvändig reformering av det konkursmässiga pensionssystemet liksom ny lagstiftning om ägande till jordbruksmark som står i centrum.

Och till detta skall självfallet läggas den privatisering av misskötta statsägda företag som fått vänta alldeles för länge.

Premiärminister Groysman lät optimistisk på alla dessa punkter, men med ett splittrat politiskt landskap och en opposition med påfallande populistiska tendenser kommer svårigheter säkert att finnas.

Efter en svår period växte ekonomin med 2,5% förra året, men det innebär knappast att faran är helt och hållet över.

Det lågintensiva kriget i Donbas pågår dag efter dag. Och den totala blockad som nu införts drabbar också ekonomin. I april sjönk t ex industriproduktionen som en följd av att kolleveranser från Donbas upphört.

Men för året kommer siffrorna åter att visa plus. Hoppet har återvänt till Ukraina.

Viktigt är att det mesta fortfarande tyder på politisk stabilitet – i meningen inga nyval och sannolikt heller inga akuta regeringskriser – fram till det viktiga valåret 2019.

Då är det först presidentval i mars och därefter parlamentsval i oktober. Och då kan mycket komma att hända.

Innan dess är det dessutom presidentval i Ryssland, och det valet har man nu lagt till dagen då Krim annekterades den 18 mars.

Min tes är att det knappast finns några fötutsättningar för avgörande framsteg i den s k Minsk-processen fram tills dess.

Konflikten i Donbas är visserligen knappast populär i Ryssland, men jag trots detta inte att Putin vågar göra någonting som andas reträtt eller kompromiss innan dess.

Han är mån om sitt valresultat.

Under tiden fortsätter dock det lågintensiva kriget i östligaste Ukraina.

Och Ryssland tar steg efter steg i riktning mot en faktisk integration av området i Ryssland, trots att man säger att det är någonting man inte vill.

Värt att notera är dock att Ukraina inte längre köper någon gas från Ryssland, vilket mot bakgrund av hur infekterad den relationen var under åtskilliga år är remarkabelt.

I relationen till EU har beslut nu äntligen fattats om att ukrainska medborgare med moderna biometriska pass fr o m 12 juni inte längre behöver visum när de åker till EU-länderna.

Det är ett symboliskt viktigt och politiskt starkt efterlängtat steg.

Och förhoppningsvis kommer den nederländska senaten inom något dygn att fatta det sista av de många beslut som krävs för att associeringsavtalet med EU fullt ut skall träda i kraft.

Att genomföra i synnerhet den djupa frihandel som ligger i detta är lika viktigt som det är krävande. Här ligger nyckeln till Ukrainas europeiska ekonomiska framtid.

Och viktigt är att ett EU som tenderat att vara lite inåtvänt ser vikten av att ge hjälp mer att fullt ut genomföra detta.

Liksom i varje annan huvudstad i dessa dagar handlar åtskilliga samtal om vad USA:s president Trump egentligen tycker och vill.

Den risk för att Donald Trump och Vladimir Putin skulle göra upp om Ukraina över huvudet på Ukraina självt som många tidigare talade om torde dock ha reducerats högst avsevärt.

G7-mötet i Taormina var tydligt i sina slutsatser. Och nu återstår att se hur mötena med Vladimir Putin i samband med G20-mötet i Hamburg i början av juli kommer att utfalla.

President Putin torde dock knappast ha blivit uppmuntrad av sina samtal med president Macron i Versailles i går.

Ukrainas framtid är av alldeles avgörande betydelse för Europas – och inte minst Rysslands – framtid. Därför är stödet för dess europeiska reformpolitik så viktigt.

Allt är förvisso inte enkelt, och problemen skall inte underskattas.

Men det gör vårt engagemang så mycket viktigare.

One Response to Tillväxt igen i Ukraina.

  1. slaszlos skriver:

    Som följd av oroligheterna i Ukraina, enligt CB Twitters-konto 1,5 miljoner ukrajnare har emigrerat till Polen och en av den största migrants ärende i Europa just nu. Under tiden Ryssland och Väst i ständiga förberedelse för kriget , vilket påverkar alla länder och nationer på kontineneten

%d bloggare gillar detta: