Från Athen till Ankara.

ATHEN: Så lämnar jag ett soligt och angenämt Athen. Med svenska mått mätt har sommaren anlänt.

Det blev snabba men nyttiga kontakter här. Och intressanta diskussioner.

Geopolitiskt ligger landet ju i en skärningspunkt mellan Europa och Mellersta Östern, med Balkan och Turkiet som omedelbara grannskap.

Och bägge områdena engagerar Athen.

Jag kom hade anledning att komma hit inte så få gånger under de rätt dramatiska åren av öppna konflikter på Balkan.

Beroendet är där.

Man talar entusiastiskt om hur Kina investerar i hamnen i Pireus, men för att detta skall bli en inkörsport till det övriga Europa krävs modern och säker infrastruktur i form av vägar och järnvägar upp genom just Balkan – Skopje, Nis, Belgrad, Zagreb…

Och Turkiet ligger nära i snart sagt varje avseende.

Historien är, minst sagt, komplicerad.

Frihetskampen från det osmanska väldet. Det enorma misslyckandet med ett stor-Grekland långt in i Anatolien och tragedin i Smyrna. Den falnande drömmen om Konstantinopel. Och alltid Cypern.

Men geografin är som den är.

Premiärministern Tsipras talar övertygande om nödvändigheten av att EU håller dörren öppen för Turkiet. Härom dagen satt han med president Erdogan. I juli skall de bägge regeringarna ha gemensamt sammanträde.

Och det ekonomiska beroendet är inte oväsentligt. De turkiska investeringarna inte minst i norra Grekland är betydande. Mellan Izmir och Thessaloniki knyts nya band.

Cypern-frågan oroar.

Har luften gått ur de förhandlingar som många knutit så stora förhoppningar till? Möten som kan bli avgörande har aviserats till torsdag. Och snart börjar presidentvalet på Cypern att komma alltför nära.

Går det att göra en paus utan att allt rivs upp eller bara slits sönder? Svårt, men förhoppningsvis möjligt, om nu ett genombrott inte är möjligt under den allra närmaste tiden.

Vi får se hur stämningarna är i Ankara i den frågan.

I morgon väntar således en dag av samtal där i en atmosfär som är långt ifrån enkel.

Jag ser att det finns betydande förväntningar inför president Erdogans möten i Bryssel på torsdag, men har svårt att se att de kommer att föra frågorna signifikant vare sig framåt eller bakåt.

Det behövs nog en lite längre period av reflektion och mer eller mindre diskret dialog innan det går att bedöma hur förutsättningarna är för fortsatta relationer mellan Turkiet och EU.

Många aspekter måste vägas in.

Situationen i Turkiet själv när det gäller mänskliga rättigheter och media. Flyktingfrågorna. Anti-terrorarbetet. Framtiden för tullunionen. Reformpolitiken i ett längre perspektiv.

Och den sönderfallande Mellersta Östern med alla dess konsekvenser.

President Erdogan talar om att nu skapa ”ett nytt Turkiet”. Vad han menar med det är långt ifrån klart. Vi har anledning att både lyssna och att ställa frågor.

Gradvis träder den nya författningen i kraft, men oerhört viktigt blir självfallet hur ekonomin utvecklas, och där är relationen till det övriga Europa av största betydelse.

Så det kommer inte att saknas samtalsämnen när jag landar för middag i Anatolien senare i dag.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: