Till Athen och vidare.

STOCKHOLM: Snart bär det iväg ut till Arlanda denna söndag, och därifrån direkt ner till Grekland och Athen. Sol, 27 grader och med Akropolis inom synhåll.

Mer om detta senare.

Det blev en imponerande vinst för Hassan Rouhani i presidentvalet i Iran i fredags, vilket självfallet var positivt.

Valdeltagandet var högt, och Rouhani vann med 57% av rösterna.

Bland de första att officiellt gratulera var EU:s Federica Mogherini, medan den kommentar som sent omsider kom från USA:s Rex Tillerson i Riyadh undvek de orden och bara listade en rad olika krav.

Och det illustrerar de starkt skilda perspektiv på relationerna med Iran över Atlanten som jag skrev om i går.

Min vecka inleds således i Athen.

Efter middag i kväll blir det i morgon förmiddag en diskussion där med europeiska företagsledare om olika europeiska och globala utmaningar framöver.

Geopolitikens hinder och möjligheter i denna den utsatta globaliseringens tid skulle man kanske kunna rubricera den diskussionen som.

Men självfallet blir det också en möjlighet att åter behanta mig något närmare med landets situation. Dess ekonomiska kris är inte över.

Från Athen fortsätter jag så i morgon kväll till Ankara.

Vi är en grupp från ECFR som fortsätter det kontaktarbete med Turkiet som vi ju bedrivit sedan ett antal år tillbaka.

Senast vi var där var i början av förra hösten, och då mötte vi en nation djupt traumatiserad efter sommarens dramatiska och – tack och lov! -misslyckade kuppförsök.

Mycket har hänt sedan dess, och nu är relationerna med såväl USA som EU spända samtidigt som klyftorna i det turkiska samhället snarast fördjupats efter folkomröstningen om den nya presidentförfattningen i april.

Så det blir en tisdag av samtal och kontakter i Ankara och därefter en onsdag av diton i Istanbul.

Fokus kommer att ligga på de fortsatta relationerna mellan Turkiet och EU – osäkerheten är just nu betydande såväl om vad den turkiska ledningen faktiskt vill som om vad EU är berett till.

Europaparlamentet har sagt att anslutningsförhandlingarna borde suspenderas, EU:s utrikesministrar dock att dörrarna måste förbli öppna och Europarådets parlamentariska församling att situationen för mänskliga rättigheter kräver särskild övervakning.

Och det kan ju noteras att president Erdogan planerar samtal såväl med EU:s ledning som, på nytt, med president Trump i Bryssel på torsdag.

På ett eller annat sätt måste relationen med Turkiet, och den utveckling vi hoppas klubbade av det turkiska samhöllet, utvecklas.

President Trump är ju nu i Saudiarabien, och möter i dag och talar inför ledare för ett stort antal muslimska länder.

På måndag fortsätter han till Jerusalem och Betlehem, och efter Vatikanen kommer han till Bryssel främst för ett s k högnivåmöte med Nato.

I realiteten blir det en rätt kort middag. Nato:s ledare skall tala ökade försvarsansträngningar och någon form av ökade insatser mot terrorism. Någon gemensam kommuniké talas det tydligen inte om.

Då är jag dock förhoppningsvis tillbaka i Stockholm, även om det dagen därpå bär iväg ner till Spanien i mer privata sammanhang.

Och då har de viktiga mötena i Bryssel avslutats, och G7-länderna inleder sitt toppmöte i vackra Taormina på Sicilien.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: