Iran och Saudiarabien i omedelbart fokus.

STOCKHOLM: I dag är det viktigt presidentval i Iran, och samtidigt lämnar president Trump Washington för sin första utlandsresa med Saudiarabien som första destination.

Regionens frågor kommer alldeles uppenbart att vara i fokus under de närmaste dygnen.

I Iran är det i alla fall min starka förhoppning att president Hassan Rouhani blir omvald, men osvuret är bäst, och vi har sett en stark mobilisering av missnöje med reformpolitiken från den nu ledande konservative kandidaten Ebrahim Raisi.

Denne, som tydligen också aspirerar på att efterträda Ali Khamenei som Högste Ledare den dagen det blir aktuellt, har ett genuint skrämmande förflutet.

Men det innebär inte att man skall underskatta möjligheterna att mobilisera missnöje från en konservativ landsbygd eller från dem som anser att reformpolitiken inte har levererat när det gäller främst den ekonomiska utvecklingen.

Iran är i ett mycket tydligt behov av en fortsatt reformpolitik, men denna möter dels motstånd internt och dessutom åtskilligt av motvind externt inte minst i en amerikansk politik som verkar vara beroende av en fiendebild i form av Iran.

Och här förenar sig de konservativa krafterna i de bägge länderna faktiskt.

I Wall Street Journal läste jag en debattartikel som hoppades att Rouhani skulle förlora och reformfienderna ta över i Teheran. Tesen tycktes vara att konfrontationslinjerna med landet då blev klarare, och den konfrontation dessa ser som oundvikligen möjligen kan komma tidigare.

Och i Iran är det förvisso så att åtskilligas i det reformfientliga lägret välkomnat Donald Trump som USA:s president. Då, menar man, visar USA sitt rätta ansikte som ”den store Satan.”

När Trump landar i Ryiadh kommer han att mötas av arabiska ledare som vill ha tydligare front mot Iran, och samma budskap kommer han förvisso att möta i Israel.

Och det finns förvisso viktiga punkter där bestämd kritik av Iran och motstånd mot dess agerande är viktig. Dock är det knappast främst situationen för mänskliga rättigheter i Iran som kommer att stå i fokus i diskussionerna i Riyadh.

Vad regionen behöver är emellertid knappast mer av konfrontation, men väsentligt mer av reform.

Det gäller förvisso i Iran, men det gäller förvisso också i Saudiarabien.

Bägge länderna står inför allvarliga strukturella utmaningar som de helt enkelt måste ta sig an för att undvika en utveckling som skulle riskera att bli genuint destabiliserande under kommande år.

Saudiarabien måste i grunden reformera sin ekonomi, och den Vision 2030 som man lagt fram är också en utomordentligt ambitiös plan för detta.

Irans struktur är annorlunda, men klarar man inte av att ge en framtid åt sin unga generation kommer landet att ställas inför än större utmaningar.

För stora delar av tyckare och tänkare i USA är Iran det land som representerar ondskan i värden. Ockupationen 1979 av den amerikanska ambassaden i Teheran, men också regimens inställning till Israel, spelar en stor roll.

För Europa ter det sig annorlunda.

Här väger kritik av övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Iran tyngre, men här finns ju på dessa viktiga punkter också kritik mot Saudiarabien.

Det var EU som började att driva den diplomatiska process som sedan ledde fram till det viktiga nukleära avtalet med Iran. Det som mycket väl kunde ha blivit ytterligare ett krig blev nu i stället ett viktigt diplomatiskt och politiskt genombrott.

Unisont vill Europas länder nu driva denna politik vidare genom ett successivt fördjupat, om än alls icke okritiskt, engagemang med Iran. Förhoppningen är att detta också skulle kunna skapa en bättre atmosfär för en fortsatt reformpolitik i landet.

Det är ju i grunden samma ansats som gäller i relationen med Saudiarabien.

Men risken är att USA med olika former av nya sanktioner mot Iran, eller en allmänt upptrappad konfrontation i regionen, gör det svårt eller t o m omöjligt att driva denna viktiga ansats vidare.

Och en sådan inriktning skapar dessutom andra problem. Ett Irak som försöker att förena alla olika delar av sin befolkning kan aldrig bli en frontstat i en konfrontation med Iran, och utvecklingen i Syrien är nog inte alldeles lätt att hantera om Iran helt skall skjutas åt sidan.

Just nu kommer mycket att handla om situationen i Yemen.

I Riyadh kommer man att vilja ha stöd för ytterligare militära insatser, men jag noterade att också USA:s försvarsminister Mattis sagt att det nu måste till en politisk lösning.

Så det blir till att skärpa uppmärksamheten på utvecklingen i regionen under de närmaste dygnen, och inte minst blir det viktigt att se vilket resultat som valet i Iran producerar.

Själv ser jag fram mot en solig helg i Stockholm – även om jag på söndag måste bege mig iväg till Athen.

2 Responses to Iran och Saudiarabien i omedelbart fokus.

  1. […] Iran och Saudiarabien i omedelbart fokus. Källa: Carl Bildt {$excerpt:n} Iran och Saudiarabien i omedelbart fokus. […]

  2. Ophelia skriver:

    Det är genom dig, din blogg och ditt twittrande som jag och förmodligen många fler över huvud taget begriper någonting av vad som händer i världen. Jag gav bort min tv för två år sen, viket gjort att jag nu aktivt själv måste söka fakta. Dagens eko, politikertwitter och några väl valda poddar rekommenderas.
    Dessutom har jag jättestort sovrum istället för vardagsrum!

%d bloggare gillar detta: