Alltid spännande på Lennart Meri.

TALLINN: Det är alltid en stimulerande och intressant samling av olika tänkare och aktörer på det utrikes- och säkerhetspolitiska området som brukar samlas till den årliga Lennart Meri-konferensen här.

Och så var det också detta år. Med dessutom ett Tallinn som i sol visande sig från sin allra bästa sida.

Hit söker sig också åtskilliga från den i alla fall något mer öppna delen av de som i Moskva tänker på dessa frågor, vilket har sitt speciella intresse, och så också i år.

Och blandas med det mesta från chefen för den amerikanska armén i Europa till Turkiets biträdande premiärminister och ett hyggligt antal av de som i Washington har ett intresse för vår del av världen.

Till årets talare hörde också Finlands president Sauli Niinistö. För honom var det ett rätt kort hopp över Finska Viken.

Årets mest engagerande diskussion handlade, föga förvånande, om hur man skal bedöma utvecklingen i USA. Här bröts sannerligen uppfattningarna mot varandra.

Estlands president Kersti Kaljulaid, som deltog aktivt i konferensen i dess helhet, redogjorde för de i grunden konstruktiva kontakter som hon och andra baltiska företrädare haft med företrädare för den nya administrationen.

Och att detta är viktigt för dem säger sig självt.

Andra presenterade starkt kritiska perspektiv utifrån vad president Trump sagt under sin valrörelse liksom sedan han tillträtt sitt ämbete, och gjorde det med betydande kraft.

Mot detta stod de som sade att man kanske skall lyssna mindre på vad som sagts och sägs och mer se på vad som faktiskt gjorts och görs.

Och där möttes de olika debattörerna i omdömet att det finns också positiva tecken.

Utvecklingen i det stora grannlandet i öster tilldrog sig faktiskt mindre uppmärksamhet detta år än vad som brukar vara fallet.

Själv lyssnade jag uppmärksamt på diskussioner om utvecklingen i inte minst Ukraina och Vitryssland. Inte minst det senare landet förtjänar mer uppmärksamhet.

En företrädare för en central tankesmedja i Moskva förklarade frankt att konflikten med Ukraina inte alls handlade om Donbas utan om att man helt enkelt inte kunde acceptera utvecklingen i landet i dess helhet.

Ukrainas utveckling kan bara tolereras inom de ramar som sätts i Moskva – det var det osedvanligt tydligt framförda budskapet.

Och det bäddar i så fall för en långvarig konflikt.

En lösning i Donbas är svår men inte omöjlig. Om det handlar om någon form av kontroll över landet i dess helhet handlar det om en helt annan konflikt.

Också EU:s Federica Mogherini fanns på plats och gav bred översikt över unionens olika utrikespolitiska utmankngar, dock utan att bli särskilt specifik om hur de kan hanteras.

Lite mer konkret blev diskussionen om hur försvarsdimensionen av EU skulle kunna utvecklas. Här finns ju nu en påtaglig rörelse.

Nato förblir grundläggande för det territoriella försvaret i Europa. Om det var alla ense.

Men inte minst Finlands president Niinistö underströk att också EU tydligare måste utvecklas till en ”säkerhetsgemenskap” genom att ge också genensam försvarspolitik större tyngd i samarbetet.

Konkreta steg på den vägen diskuteras ju nu också.

Men nu återvänder jag den korta vägen till Stockholm.

Och ser fram mot en vecka då jag i allt väsentligt faktiskt kommer att förbli där.

Nåja, en utflykt till Bryssel blir det väl. Men inte mer än så.

Och det känns faktiskt skönt.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: