Kriser i fokus – och oro för Frankrike.

BRYSSEL: Nu bär det av hem till valborgsfirande efter en helg av diskussioner här i samband med styrelsemötet i International Crisis Group.

Styrelsen i ICG samlas två gånger om året för rätt rejäla genomgångar av viktiga utmaningar i olika delar av världen.

Det innebär föredragningar av ICG:s kvalificerade analytiker och diskussion med de olika perspektiv som styrelsens ledamöter från världens olika delar kan bidra med.

I går var vi mestadels i Syrien, Yemen, Sahel och kring Nordkorea.

I dag på morgonen var fokus på den allt allvarligare situationen i Venezuela, men sedan fortsatte vid situationen i Centralasien, Rysslands agerande i olika europeiska potentiella krishärdar och till slut oundvikligen situationen på Balkan.

Med sina rapporter strävar ICG att belysa de situationer som kräver insatser för att bevara fred och förhindra konflikter.

Och rapporterna har inte sällan direkt betydelse, eftersom de ofta ger information och perspektiv som staters mer konventionella diplomatiska rapportering mer sällan har.

Ekonomiskt har vi stöd av olika fristående stiftelser, men också av ett betydande antal regeringar som ser vår rapportering och våra analyser som ett viktigt stöd för olika ansträngningar.

Vid sidan av de mer formella diskussionerna blev det rätt mycket fokus på den andra och den avgörande omgången av det franska presidentvalet den 14 maj.

Tonen från våra vänner från Paris var påtagligt bekymrad.

Momentum just nu ligger tydligt hos Le Pen, och Macron har inlett den andra omgången med några praktfulla självmål. Den stora TV-debatten på onsdag kväll blir av mycket stor betydelse.

Det finns betydande frågetecken för hur stora delar av den besegrade vänstern som slutligen kommer att stödja Macron.

Den radikale vänsterkandidaten Melanchon har inte gett honom stöd utan bara sagt att han inte kommer att rösta på Le Pen – men inte uteslutit att rösta blankt eller att stanna hemma.

Inte påfallande hjälpfullt.

Och det är också tydligt att Le Pen nu strävar efter att få eller i alla fall neutralisera den extrema vänsterns röster. Retoriken mellan de två ytterligheterna i fransk politik skiljer sig i grunden inte särskilt mycket åt.

Frankrike är dessutom en påtagligt missnöjd nation.

Lägger man ihop alla röster på olika mer eller mindre extrema partier med blankröster och annat i första omgången var det ca 60% som röstade ”mot” på ett eller annat sätt.

Knappast ett hälsotecken för det franska samhället och det politiska systemet.

Det är fortgående mest sannolikt att det blir Emmanuel Macron som går segrande ur striden, men säkert är det alls inte, och den utmaning som Marine Le Pen och hennes retorik och program representerar skall alls inte underskattas.

En seger för Le Pen skulle säkert utlösa betydande tillfredsställelse i såväl Vita Huset som Kreml, men påtaglig bestörtning och betydande bekymmer praktiskt taget överallt i övrigt.

Och för Frankrikes framtid vore det en direkt farlig utveckling.

Men också andra val framöver finns det anledning att känna viss oro inför.

Italien måste ha val före våren nästa år, och där är det just nu tämligen jämnt i opinionen mellan vänster-mitten partiet den oordnade populistiska Grillo-rörelsen.

Lägg därtill en situation när det inte är lätt att se hur olika regerande konstellationer över huvud taget kan se ut. Och ekonomin är inte heller i alltför briljant skick.

I Österrike är det inte förrän nästa höst som det behöver vara val, men det spekuleras flitigt om att spänningar i den regerande stora koalitionen kan leda till att det kommer betydligt tidigare.

Här är det högernationella FPÖ som leder tydligt i opinionen, och man får nästan ett intryck av att såväl borgerliga ÖVP som socialdemokratiska SPÖ tävlar om dess gunst som kommande koalitionspartner.

En viss positionsförskjutning kan dock på sista tiden noteras från FPÖ – man är nu för att Österrike förblir i såväl EU som Euron. Alltid något.

Men nu blir det – som sagt – Stockholm och Valborg.

I styrelsen i ICG samlas vi nästa gång i New York i oktober.

One Response to Kriser i fokus – och oro för Frankrike.

  1. lloenne skriver:

    Hade varit intressant om Carl och ICG också kunde ta sig en titt på den accelererande krisen i Sverige som med sin unikt urusla regering och brist på opposition håller på att driva Sverige mot en katastrof, politiskt såväl som socialt och ekonomiskt.

%d bloggare gillar detta: