Begynnande valrörelse i Norge.

OSLO: I dag var jag så inkallad till att tala om världen och framtiden inför den årliga stora konferensen med ledande kommunala politiker från hela Norge.

Kompetens på dessa frågor saknas dock knappast i Norge, men nuvarande utrikesministern Börge Brende är upptagen med Syrien-konferensen i Bryssel och f d utrikesministern Jonas Gahr Störe fyller ju funktionen att vara oppositionsledare.

Imponerande var hur uppgiften att integrera flyktingar var i centrum för diskussionen och överläggningarna.

Det handlar om pakistanier och eritreaner, som är grupper som är större här än i Sverige, men också om åtskilliga andra.

Detta till skillnad från de många från Sverige och Polen som under åren sökt sig till en ekonomi som kunde surfa på höga energipriser.

Men det är lite annorlunda nu. Jag hör att många svenska ungdomar flyttar hem. Den norska kronan har gått ner lite i värde. Och det är svårare att rekrytera.

Men de många svenska ungdomar som genom åren arbetat här har dock skapat nya och viktiga framtidsband mellan våra bägge länder.

Och det är viktigt.

På konferensen efter mig talade först statsminister Erna Solberg och därefter oppositionsledaren Jonas Gahr Störe. Och sedan satte de sig ner i ett gemensamt samtal.

Det var lite mer jordnära från Erna, även om hon är på väg till stort besök i Kina nästa vecka. Och det var lite mer världen från Jonas, även om han hade svårt att hålla den begynnande valrörelsen borta.

Således ungefär som man kunde vänta sig.

Det är val till Stortinget i september. Arbeiderpartiet ligger just nu bäst till att bilda regering enligt opinionsmätningarna, men Höyre och dess regering ligger bättre till än vad regeringar i Norge normalt gör så här före ett val.

Det som flämtade förbi av valrörelse i diskussionerna i dag kändes för mig lite konventionellt.

Norges avgörande framtidsutmaning är att gradvis ställa om sin ekonomi, med dess mycket höga kostnadsläge, till en framtid bortom de fossila rikedomarnas.

Och att klara den uppgiften är ju avgörande för att kunna upprätthålla höga också offentliga ambitioner, till vilka f ö ett förstärkt försvar hör enligt vad alla uttalar.

Förutsättningarna är inte nödvändigtvis dåliga. Man har funderar den fossila erans rikedomar på ett sätt som bäddat väl för framtiden.

Men det är trots detta svårt att undvika intrycket av att Norge ligger lite efter det övriga Norden i innovationer, nyskapande och den nya digitala ekonomin.

Olika internationella jämförelser pekar i alla fall på det.

Det är, enligt min mening, här som stötkraften i den norska politiken under kommande år borde ligga. Att det låter mer som Höyre än som Arbeiderpartiet är kanske inte förvånande.

Innan jag lämnade för att åka it till Gardemoen knäppte jag en nyutkommen bok med Thorvald Stoltenberg – försvars- och utrikesminister under många år och liksom jag en gång engagerad i fredsarbetet i det f d Jugoslavien.

Thorvald pläderar där starkt för ett fördjupat nordiskt samarbete också om utrikes- och försvarspolitiken, och det är tydligt att han tycker att det varit för mycket av bara läpparnas bekännelser i dessa frågor hitintills.

Och jag håller gärna med den erfarne statsmannen Thorvald om detta. Förhoppningsvis kommer det att bli möjligt med mer av stötkraft också på dessa områden under de kommande åren.

Men nu bär det tillbaka till Stockholm igen för några dagar hemma, innan Washington i början av nästa vecka åter är min destination.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: